Idag har jag varit med om något helt underbart.
En stor mataffär, ett berg med varor. En liten flicka. En mamma.
En kassakö och några streckkoder.
Mamman plockade upp sina matvaror från kundkorgen. Hon räckte dem till flickan och flickan la varorna fint och prydligt på bandet. Hon vände på varenda sak för att streckkoderna skulle vara åt rätt håll. Vilket härligt samarbete och vilken noggranhet!
De barnen som jag ser i mataffären är oftast trötta med blodsockernivån på minus. Varje gång jag möter ett sådant barn är jag tacksam för att mina egna är numera stora. Men idag! Idag har det varit underbart att betrakta den duktiga flickan och hennes mamma. Jag ville berätta det för dem men fegisen i mig hade tagit över. Jag ångrar det förstås. Men jag lovar mig själv att nästa gång jag möter en människa som gör något bra så ska jag ösa beröm över henne.
2 kommentarer:
Det är nog typiskt för oss flesta, att vi är fegisar, och inte skulle ha sagt något där i affären. Men jag ska ta samma löfte och försöka bättra mig med att ge beröm.
Så synd att du inte gick fram! :-)
Fredrik har alltid fått hjälpa till så mycket han har velat. En gång när han var liten kom det fram en dam och berömde honom så mycket för att han hjälpte sin sjuka mamma så fint. Jag gick med kryckor den dagen och hade det allmänt stökigt.
Han växte sig så stor och länge, länge efteråt berättade han om det minnet med ett varmt leende. ♥
Så beröm du nästa gång.
Skicka en kommentar