Det händer något fint varje dag!

En del människor är farliga.

Ni vet, de där typerna som är så negativa att man börjar själv fundera om livet är värt att leva. Jag undviker alla dessa självömkande gnällspikar. De som jämt är trötta, de som är jämt sjuka (snoret rinner och handen gör ont), de som aldrig någonsin säger att de har haft en bra dag.

Jag vet att livet är inte någon dans på rosor. Jag vet att ibland är det svårt att se något positivt i sin eländiga vardag i överhuvudtaget.

• Nuförtiden lever jag i en ständig oro att polisanmälan kommer att drabba min dotter hårdare än den kommer att drabba typen.
• Besvärliga munsår avlöser varandra och inte nog med att de gör ont så är de också så äckliga att jag inte kan visa mig bland folk.
• Just nu lever jag inom väldigt snäva ekonomiska gränser. När räkningara är betalda då funderar jag på hur jag ska lyxa till med den tian som blev över.
• Som grädde på moset så vann Magnus vadet. Igen! Snön har kommit i oktober. Varför måste han vinna jämt?  

 Som sagt, ibland är det svårt att se ljusglimtarna

Men efter svåra dagar kommer ju de lite lättare.

Fast det verkar som att gnällspikarna får aldrig uppleva något fint i sitt liv.

Vad gör egentligen en människa till ett egoistiskt gnällmonster 

som aldrig kan se något mer än sitt eget elände?

Jag vet inte.

Och jag tänker inte försöka lösa gåtan heller.

Jag har fullt upp med livet.

Som jag vill leva. Som är härligt.

Som bjuder på berg- och dalbanan.

Fy för dalarna men ack så underbart när man tar sig ur dem!