En vecka har gått. Sagotantsveckan. Jag har verkligen jobbat hårt för att plocka fram sagotanten hos mig. Den sagotanten jag trodde jag var. Men vet ni vad, just nu känns det som att jag är mer som en wannabe än en äkta sagotant. Jag tror inte att jag någonsin har ljugit för mig själv när det gäller sagotanteriet. Tvärtom, en gång i tiden var jag en riktig sagotant men jag har nog utvecklat sidor hos mig som stör sagotanten. Jag hoppades på att veckan som har gått skulle bli så magisk som de tiderna jag minns. Istället har jag gått med konstant huvudvärk och känt mig väldigt stressad av hela situationen. Men sista ordet är inte sagt än. På tisdag ska jag besöka ett äldreboende och berätta sagor för de boende där. Det känns lite pirrigt. Jag kan inte avgöra just nu om det är den vanliga rampfebern eller om det är ett rent, mentalt motstånd. Kanske får jag en bekräftelse på det jag gör just på tisdag.
5 kommentarer:
ska vi sammanstråla? jag har tid em och kvällar under veckan
Agneta
jag hoppas du finner på din inre sagotant igen! och vilket härligt besök du ska göra, hoppas det går bra <3
kram Monica R
Du är en riktig sagotjej!! Så mycket glädje som dina sagopåsar och dockor har skänkt mig, som är en sagoTANT som inspireras av dig, dina bilder och ditt skapande. Lycka till med ALLT!
Hjärtekramar!
Det kommer att gå jättebra för dej! Men du...har du tänkt på att kombinera sagorna med dina bilder? Jag vet ingen som tar så fantastiska bilder som du. Som John Bauer i modern tappning. Dina foton väcker fantasin och skulle väl gå utmärkt att väva sagor kring? Inget förlag som är intresserat?
Eva
Jag tycker framför allt att du är så MODIG!!!!!!!!!!!!!!!! Jag blir alldeles pirrig bara av att läsa. Jag tror att du kommer att hitta tillbaka till den avspända sagotanten. Men just för att du känner dig stressad och ändå kör visar på ett stort mod. Lyckokram!
Skicka en kommentar