Enligt Biblioteket hade jag en bok som borde lämnas tillbaka. Enligt mig lämnade jag boken för länge sedan. Så jag cyklade dit för att reda ut saken. Vi fann den försvunna boken på hyllan. Bibliotekarien började undersöka hur boken kunde ha hamnat på bibliotekshyllan och ändå varit registrerad som utlånad av mig. Och hon la skulden på mig, för att jag, kanske, hade lagt boken där den inte ska finnas. Kanske i något fack och personalen hade då missat boken. Men jag upprepade maniskt att jag la visst boken i återlämningsmaskinen. För det är lönlöst att försöka låna ut eller lämna tillbaka böcker över disken nuförtiden. Personalen hänvisar jämt till alla dessa själslösa maskiner.
Bibliotekarien trodde inte på min story om att jag hade lämnat boken i återlämningsmaskinen.
- Om du hade gjort det - argumenterade hon för sin sak - då skulle vi se att du lämnade boken tillbaka. För maskinen kan inte ha fel.
Hur kan en människa tro att en maskin inte kan ha fel? Det är skrämmande hur vi vaggas in i en sådan falsk trygghet. Hur vi förkastar våra egna hjärnor och förmågor och förlitar oss helt på några kretsar och chip. Jag är övertygad att ALLA, precis alla maskiner kan ha fel.
Förresten, min kamera har gått sönder. Det är lite tragiskt.
Så nu fokuserar jag på den kraften som inte sviker så lätt. Handkraften!
1 kommentar:
det är inte de skarpaste knivarna i lådan som jobbar på biblioteket, så är det bara
Agneta
Skicka en kommentar