En liten mygga landade på ett gult björklöv. Hon satt där hela fem långa minuter. För en människa som lever i 60 år är fem minuter ett litet ögonblick. Men för en mygga som lever bara en sommar är fem minuter lika länge som fem månader för oss människor. Så den här lilla myggan hade tillbringat en bra stund på björkövet.
Till slut var det dags att lämna lövet och gå vidare i livet. Myggan kom fram till kanten, hoppade av lövet och började sin vandring. Det gick ganska bra för henne. Ändå fram tills...
Tills hon stötte på ett hinder. En djup avgrund. Myggan ställde sig på kanten och tittade ner. Ojojoj, det där såg inte alls bra ut. Hon funderade på hur hon skulle lösa problemet. Hon funderade och funderade och funderade... Hon var så fokuserad på problemet att hon glömde att hon hade faktiskt ett par vingar.
Vi har också ett par vingar men våra vingar sitter mest på insidan av oss. Våra inre vingar är vävda av intuition och fantasi. Det glömmer vi så ofta.
1 kommentar:
Så tydligt har jag aldrig sett en mygga förut, tack för det :)
Skicka en kommentar