Nej, jag har inte röstat. Som polsk medborgare har jag ingen rösträtt. Men jag har följt valet lite på avstånd. Om jag fick rösta då vore det de rödgröna som skulle få min röst. Lite märkligt med tanke på att jag kommer från ett land som har kämpat hårt för att befria sig från socialismen.
Sverigedemokraterna skulle inte få min röst. Inte för att deras politik är fel utan för att fel användning av deras program kommer att leda till ett raskrig. Min familj har överlevt en Auschwitz. Det räcker så. För all framtid. Däremot kan jag ej påstå att deras program strider mot mina åsikter. Snarare tvärtom och jag anser inte att dessa är på något sätt hatiska.
Att kräva att de som söker skydd i Sverige ska kunna anpassa sig till svenska lagar är inte mycket begärt. Att kräva att att en svensk medborgare ska kunna prata svenska och ha grundkunskaper om landet är inte mycket begärt. Jag känner personligen människor som tror att Malmö är Sveriges huvudstad och behöver tolk vart de än vänder sig. Och de är svenska medborgare.
Jag är inte rasist. Jag är en invandrare. Mina barn har en muslimsk far.
Men jag har sett hur man har fått äta upp det att man är svensk.
Jag jobbade på en förskola där 99% av våra barn var barn till invandrarföräldrar.
Att fira midsommar eller jul på förskolan gränsade till det omöjliga. Vi fick inte dansa runt "korset". Vi fick inte sjunga julsånger. Vi fick inte göra änglar. Att nämna Jesufödelse straffade sig alltid. Men julen dög så länge det kom jultomte på besök och lämnade paket till barn. Det är nästan skrattretande. För många föräldrar valde att hålla sina barn hemma kring juletiden just för att skydda dem från de kristna traditionerna. Men när barnen väl kom tillbaka så var den första frågan "var är paketet?". Och det var inte barnen som ställde den utan deras föräldrar.
En pappa från Libanon beklagade sig högt och ljudligt över de svenska lagarna. Min svenska kollega fick nog och så: Då får du flytta dit där lagar passar dig bättre. Pappan kände sig kränkt. Kollegan framstod som rasist och fick be pappan om ursäkt.
Och tänk dig att du bokar en tolk som ska tolka ett samtal. Tolken väntar i samtalsrummet, du kommer in, sträcker din hand och välkomnar människan.
- Jag tar inte kvinnor i hand - säger han kallt och du står där med din utsträckta arm och känner dig som värsta fåntratt.
Det är egentligen små saker, obetydliga incidenter men jag tror att alla dessa små sakerna bidrar till en felaktig attityd. Har man valt att bosätta sig i Sverige så kan man inte kräva att allt och alla ska anpassas till en. Tvärtom, man ska anpassa sig till det nya landet.
Jag har alltid haft dessa åsikter. Ibland diskuterade vi det i personalrummet och mina svenska kollegor svarade jämt:
- Du Anna, du kan säga sådant för du är själv invandrare. Om vi säger det så blir vi kallade direkt för rasister.
Min blogg är för det mesta politiskt neutral men dagen efter valet är ett undantag :)
7 kommentarer:
Bra skrivet!
Anna, du har helt rätt i det du skriver! Jag tycker att man ska kunna kalla saker för sitt rätta namn vare sig man är svensk sedan generationer eller inflyttad hit. Tyvärr tror jag, som dina tidigare arbetskamrater att du har större trovärdighet i det du säger just för att du själv invandrat. Att svenskar blir rasister för att de för liknande resonemang tror jag till stor del är våra egna hjärnspöken. Alla är så rädda för att kopplas ihop med rasister att man sätter munkavle på sig själv för säkerhets skull liksom. Så att ingen ska kunna missuppfatta...
Ps tack för den fina komplimangen i min blogg...
Eva
Oj, det var ord och inga visor...
Jag håller med dig helt och hållet. Och det dina kolleger säger om att jag som svensk inte kan säga sånt för att man då framstår som rasist är helt rätt , det är precis så det blir. Kan du inte ha dubbelt medborgarskap, som min man (också polak ;)) så får även du säga din mening :D
En blomma från mig!
Martin
Jag tror också att det är viktigt att vi kan lyssna på varandra och föra samtal utan att bli rädda för att någon ska skuldbelägga. Det har nog inte fungerat helt bra och därav har ett parti som SD växt fram.
Nu försöker man skuldbelägga alla som röstar på SD och kalla dem rasister. Jag kanske är naiv men jag tror inte att alla är det och jag tror att det är riktigt farligt att utestänga dem alla på det sätt som t.ex. Aftonbladet nu gör genom sin "Vi gillar olika" kampanj.
Tänk en gång till säger jag. Skrev precis ett inlägg om detta. Kanske blir jag helt nedröstad nu ;)
Det är svårt med demokrati, svårt med olikhet. Vi kan inte kräva att Sverige alltid ska vara likadant som när vi var barn (eller som vi trodde att det var då). Det är viktigt att vi lyssnar på varandra och respekterar varandra. Vi borde kanske prata mer om vad respekt är?
Agneta
Skicka en kommentar