Jag satt ute på altanen och drack mitt goda te. Allt verkade frid och fröjd men det var bara en illusion. Något man inbillar sig när man tittar filosofiskt på förbipasserande moln istället för att ha blicken fast på jorden. För på jorden... På jorden goda vänner kryllade det av myror som hade bestämt sig för att svärma. Just ikväll, just när jag njöt så härligt av teet, dofterna och färgerna runt omkring mig.
Myrorna har blivit stora, tunga och klumpiga. Till råga på allt har de fått vingar. Jag tror inte att myrorna får någon användarbok på köpet. Men de försöker och försöker att flyga. De klättrar upp på det högsta grässtrået och flaxar lite klumpigt. Lyckas dem med att lyfta så flyger de med magen uppåt. Jag säger ju, ingen användarbok har de stackarna fått. Myrfajter förekommer. De slåss om grässtrån som om det vore någon bristvara i gräsmattan. Suck. Men det mest märkligaste är att de obevingade myrorna, de som stannar i boet, de gör precis allt för att förhindra de bevingande att flyga. De dödar, till och med.
Snipp, snapp, snut, nu är teet slut...
3 kommentarer:
Ja myror som flyger det är lite märkligt må jag säga...har tackat för all hjälp lite längre ner i ett annat inlägg:)
Vill tipsa dig om ett supergott te om det är så att du inte känner till det...Yogite black chai...fantastiskt med varm mjölk till å nymalen kardemumma eller kanel på toppen..
Noterat de svärmande myrorna även hos mig. Myror tillhör inte mina favoriter och när de svärmar blir de ännu otrevligare. Fina foton, speciellt det där man ser hur myran flyger upp och ner. ;-)
Flygmyror. Blæ.
Skicka en kommentar