När jag var liten tyckte jag inte om russin i kakor. Jag plockade bort dem när mamma inte såg. På samma sätt försöker jag plocka bort det negativa i min blogg. För det mesta väljer jag de små, söta smulorna i mitt liv att skriva om. För om man lyfter en pytteliten livssmula då blir den synlig. Då inser man att livet kan faktiskt smaka gott, trots alla dessa russin.
Men ibland går det inte, ibland brister det någonstans inuti mig och jag skriver även om sådant som gör ont i själen på mig. Jag är ledsen men nu kommer det en portion torra russin här. Så om du söker några uppmuntrande ord, lite glädje eller inspiration så hittar du det inte i det här inlägget. För ikväll är jag väldigt ledsen. Och ensam. Gud vad jag känner mig ensam just nu. Det är en sådan mänsklig ensamhet. Den borrar sig i hjärtat och hånskrattar åt en. Vem trodde du att du var? Trodde du att du var någon viktig? Trodde du att dina drömmar spelade någon roll? Nej Stilla, du ska veta din plats. Och ikväll känns det som att min plats är längst borta i kön. Kön till den söta kakan. Livet.
7 kommentarer:
Du är inte ensam om att känna så ibland. Det behövs så lite för att man ska känna sej som en liten lort utan värde. Men hoppeligen är det fler dagar som känns bra eller åtminstone okej.
KRAM på dej!
Lilla gumman! Jag vet inte vad det är men jag lider med dig. Stor kram
I tanken bakar jag dig den sötaste och godaste av kakor UTAN russin, slår in den fint i cellofan och binder ett rött band om. Sedan traskar jag iväg tvärs över Blogglandet till dig. Bjuder in mig själv, kokar te och skär stora bitar av kakan till dig - som står FÖRST i kön.
Kramar i mängd
Jeanette
Visst har vi alla våra deppdagar. Du är inte ensam. Fast man känner sig så just då i det ögonblicket. Ta vara på de stunder du upplever som lyckliga ta fram de när du känner dig deppig! Du är bra Anna, en mycket trevlig person som tror på sig själv!
Ha de gott!
Jag får för mig att det är banken som är problemet....?
Aldrig lätt att få sina drömmar krossade!
Kram och kom igen!
Vänliga hälsningar från Martin
Svårigheter är till för att övervinnas även om de känns onödigt hopplösa emellanåt. Man måste bara komma på hur man ska övervinna dem. Å när man gjort det så känner man sig starkare och förhoppningsvis är man en erfarenhet rikare. Kram på dig!
Hej Anna!
Du skriver så fint! JAg tror att utan de där russinen så skulle vi kanske inte känna hur sött kakan smakar.
Skicka en kommentar