Igår var det min tur att tömma diskmaskinen men jag struntade i det. Imorse, när jag gick upp, kunde jag knappt se köket för den smutsiga disken som spred sig överallt. Yrvaken och fortfarande i pyjamas började jag tömma diskmaskinen. En kedjereaktion blev ett faktum.
- Usch, bestickslådan behöver också diskas. In i diskmaskinen med den.
- Nåja, då kan jag lika gärna torka av lådan i vilken jag har bestickslådan.
- När jag väl håller på då kan jag dammsuga alla kökslådor.
- Vadå dammsuga? Jag kan också tvätta dem invändigt.
- Och så kan jag passa på att tvätta alla skåpsluckor också.
- Och på alla hyllor. Till och med på kryddhyllan. Den var snuskig.
- Och bakom mikron.
- Och under kökssoffan.
- Ojdå, fönstret är också smutsigt. På med lite sprej och gnugga det skinnande rent.
- Fönstret i vardagsrummer förtjänar också lite gnugg.
- Och så höll jag på hela dagen.
Jag är glad för att hemmet blev lite renare men jag avskyr den egenskapen hos mig som startar sådana kedjereaktioner. Varför kan jag inte blunda för alla fläckar när jag ska bara plocka ur diskmaskinen? Varför spenderar jag en söndag på att skura och spreja? Jag har nog inte alla hästar i stallet.
7 kommentarer:
Jag önskar att jag hade den egenskapen...
Jag tycker det är en bra egenskap, för då får man rent och fint och dessa gånger brukar det inte kännas som ett tvång eller vara trådigt ens.
Känner igen det där....Bra ibland och frustrerande ibland - Kram
Ha ha samma här! Önskar jag hade den där kedjereaktionen med andra saker i livet också ;)
Jaaa du...kan vara likadan ibland...men visst är det skönt när det är klart!
Snygg profilbild du skaffat:)
Jag kan aldrig bara gå från ett ställe till ett annat här hemma, utan att på vägen hitta saker som behöver tas itu med: t ex fylla på blöjor och toapapper, hänga upp kläder som rasat från galgar, torka av ett bord, vattna blommor, vika tvätt som torkat på elementet, ställa i ordning skor i skohyllan.....
Innan jag kommer fram till vad jag var på väg att göra har jag hunnit med massor som andra i familjen inte ens verkar notera.
Jag är övertygad att just en sådan "osynnlig" göra som vi gör får hemmet och familjelivet att rulla på utan större störningar. Ingen i familjen tänker ens på vem som fyller på toapapper, det bara finns där när man behöver det.
Ibland, väldigt medvetet, struntar jag i att göra sådant. Att plocka upp matrester ur slasken, att torka av bordet, att snygga till tvättkorgen. Resultatet av det lämpar sig inte för att beskriva det i bloggen :)
Skicka en kommentar