Det är sent på kvällen. Dawid reder ut något problem med sin flickvän. Sara tittar på American Pie i sitt rum. Jag drar åt morgonrocken och tassar in till henne. Hon ligger i sängen och hennes täcke är helt ihopknölat. Jag rättar till det, viker det under hennes fötter.
- Va görru?! - fräser hon åt mig på sitt tonårska språk.
- Jag stoppar om dig. När du var liten så gjorde jag det varje kväll.
- Jag vet - säger hon tyst och ler med sitt vackra leende.
För en sekund släpper hon sin tonårsattityd. Under en kort stund tillåter hon sig själv att bli den där lilla Sara. Jag samlar på sådana stunder. Som man samlar smultron på ett grässtrå.
6 kommentarer:
Det var länge sedan jag samlade smultron på grässtrå...fint..
Min äldsta dotter är 13 år och jag ler igenkännande! :)
Och Sara är 14 :)
Härligt foto och så fin text Anna. Det där känner jag igen, med egen (f.d.) tonårstjej. Men jag lovar, senare får du tillbaka en skål med jordgubbar. :-) Så var det med min/vår dotter. Så omtänksam och gullig idag, ja det började när hon flyttat hemifrån. Jag är avis på vår son, som har en så fin storasyster.
Så underbart av dig! ♥
KOmmer ihåg själv hur jag var mot min mamma i tonåren *skäms nu* Skulle velat att hon var mer envis då, men jag förtsår att dte inte var lätt
Tack!
Erik, dina ord om skålen med jordgubbar är så hoppfulla. Det ger tröst.
Skicka en kommentar