I en gammal polsk kokbok står det att enbart erfarna och duktiga husmödrar bör ge sig på att göra munkar. Receptet är nämligen svårt och kräver mycket spisvana. Jag är ingen erfaren eller duktig husmor. Däremot är jag en kaxig husmor och låter inte en kokbok förhindra mig från att göra munkar. Men boken hade absolut rätt. Jag höll i många timmar på att göra degen så perfekt som munkarna kräver. Jag följde receptet till punkt och pricka men jag är ändå något besviken på mina skapelser. De smakar inte som de munkarna som jag åt när jag var liten. Jag vet inte, mitt sätt att uppleva smaker har kanske förändrats. Känns det likadant för Er ibland? Att ni till ex längtar efter någon rätt som ni åt som barn och sedan, när ni får chansen att äta den, så smakar det helt annorlunda?
6 kommentarer:
Dom ser otroligt lyckade ut i alla fall.
Pulvermos var gott när jag var barn men nu...fy!
Enligt familjen är munkarna goda men jag som vet hur en riktig munk ska smaka tycker att de är bara ok.
Fy för pulvermos!!!!
Hej! Dina munkar liknar på vad vi i den åländska skärgården kallar för "Krabelurer" :-) Hittade din "Venus" *skratt* "Min" Venus har min väninna på Stjärnkraft hittat åt mig då jag i somras sökte en profilbild till en författarsajt där mina böcker finns utlagda. Och tyvärr känner jag mig som Venus, fast mjukare:-D Jag stannar gärna här gos dig, verkar intressant!
Ser underbart goda ut. TROTS att mina kulinariska höjdpunkter just nu är mina dagliga portioner pulvershakes och man av det kunde dra slutsatsen att allt som går att äta sr underbart ut...men munkarna är jättefina.
*slickar mig runt munnen* Jag förstår precis vad du menar...
Vissa saker var bara så annorlunda när man var liten. :-\
Ens egen smak har nog förändrats en del sedan barndomen. Och så smakar mat annorlunda när man själv har lagat den och umgåtts med ingredienserna en lång stund. Fast det gör inget. Det tillför något också. Så summan tror jag hamnar på plus:-)
Skicka en kommentar