En sak åt gången

När jag är fokuserad på en uppgift då har jag svårt att tänka på något annat. Min simultanförmåga åker tydligen på semester vid sådana tillfällen. Det syns även i bloggen för då gör jag färre inlägg än vanligt. Det kan gå dagar innan jag skriva något som jag inte raderar efteråt, av rent missnöje. Jag trivs inte med att ha för många bollar i luften för då tappar jag alla. Jag vill driva ett projekt åt gången, stort som litet. Då vet jag att jag kan lägga all min kraft på just det enda som jag sysslar med. Det är nästan som ett handikapp för idag är människor som kan hålla 100 bollar i luften de mest eftertraktade. Man förstår det genom att läsa arbetsannonser. Stresstålig och flexibel, det är nog de två egenskaperna som efterlyses i varenda annons. Jag blir konstig av stress, jag vänder mig liksom inåt. Jag stänger av omvärlden. Och så får jag ont i magen som på fem minuter kan växa till en riktig gravidmage. Det har hänt att folk på bussen har gjort plats åt mig för att de trodde att jag var gravid. Men det enda jag hade burit inom mig var min stress och oro.

Nej, jag är inte sådan som kan hantera stress hur lätt som helst. För att inte skapa allför stressiga situationer i mitt liv väljer jag att ha en enda boll, ett enda järn i elden. Jag slår mig hårt på fingrarna när de försöker ta tag om ytterligare ett järn. För fingrarna är nyfikna, de vill plocka med allt som kommer i deras väg. Men hjärnan vet bättre och i det här fallet bestämmer hjärnan.