När jag levde ensam då tänkte jag rätt så bittra tankar på Alla Hjärtans Dag. Jag föreställde mig alla de där förälskade människor som gjorde ingenting annat än viskade kärleksfulla ord i öron på varandra. Som gav varandra hjärtan av choklad och underbart röda rosor. Jag ville också att någon skulle viska saker i mitt öra men nej... Inga viskningar hördes så långt örat kunde nå. Vad naiv jag var. För idag är Alla Hjärtans Dag precis som vilken annan dag som helst. I min familj är det ingen som bryr sig om det. Magnus vet nog inte ens att Alla Hjärtans Dag finns. Han skottar bort snön från altantaket. Han muttrar något om master and slave när han trixar med hårddiskar. Och jag hör inga rara ord och ingen ger mig en hjärtformad chokladask. Men jag är långt ifrån bitter. Jag går till matbutiken och köper en påse godis till mig. För enligt min livsfilosofi är alla anledningar att äta godis bra anledningar :)
5 kommentarer:
Jag funderar på tröstgodis jag. Så förbaskat kallt att ge sig ut bara!
Ja det är så sant....Alla hjärtansdag. Man bygger upp förväntningar och så blir det inget. Men du gjorde helt rätt som gick till affären och köpte godis till dig själv. Kram
"Master and slave" hi hi ;)
Godis kan jag vara utan, men en semla till vore gott. Men nu är alla konditorier stängda. Inte heller vår familj bryr oss om denna konstruerade dag. Barnen har väl hängt på lite, men inget stort. Man kan väl ge små gåvor, blommor och framförallt kärleksfulla ord var och varannan dag? Ge lite kärlek varje dag. Fast det är svårt ibland, med stress och jobb och annat som tar så mycket tid... Bra att du inte är bitter.
Det är bra gjort att gå ut och köpa dina egna hjärtan.
Jag är så dålig på att komma ihåg sånt här och hade ingen tanke alls på den här dagen, förrän min man gav mig en jättefin chokladask med hjärtan som jag blev väldigt glad över. Då kände jag mig lite dum, för han kanske vill bli uppvaktad han också.
Skicka en kommentar