Idag har jag haft två möjligheter. Antigen kunde jag gå till min läkare och få förlängd sjukskrivning eller så kunde jag... Jag valde den andra möjligheten och traskade till Arbetsförmedlingen. Från och med idag är jag arbetslös. Egentligen borde jag vara glad för att jag INTE är sjukskriven men att vara arbetslös ger mig obehagliga rysningar. Det är inte faktum att jag inte har någon anställning som får mig att må illa. Jag har inga problem med att skilja på mig som person och på mig som anställd. Jag är inte mitt jobb med andra ord. Men att jag hänger mitt i ett system som jag inte kan kontrollera och i vilket jag betraktas som parasit är enormt påfrestande. Jag har överlevt mycket värre saker än det så jag lär överleva även min egen arbetslöshet. Under ett villkor dock. Att jag tar mig ur den så fort som möjligt.
11 kommentarer:
Hoppas du får god hjälp på Arbetsförmedligen. De har ju väldigt mycket resurser nu, man kan få praktik och jobbcoach och allt möjligt... *tips, tips*
Lycka till! Kram
Hm...bästa sätttet att klara arbetslösheten är att hålla sig så långt från arbetsförmedlingen som möjligt. Mentalt är det det bästa. Man blir alltid nedtryckt av att möta de på af. Jag håller mig mil i från och behåller min självkänsla och tro på att det ska lösa sig. Det är inte mig det är fel på det är arbetsmarknaden. Det finns inga jobb att söka i princip.
Men det löser sig. På ett eller annat sätt. För mig för dig.
Ikväll har jag sett Kieslowskis den vita filmen som utspelar sig mesta tiden i Warszawa. Har du sett den? Jag tycker polska är ett så vackert språk!!!! Vet du någon film som är polsk (alternativt tjeckoslovakisk) som heter officeren och rosen eller liknande. Såg den på teve när jag var omkring tjugo och har alltid velat se den igen. Har sökt överallt men minns antagligen inte rätt titel....Handlar om en militär som under någon ockupation tar över en lägenhet av någon rik vacker kvinna och så utvecklas en slags romans dem emellan...
Förstår din vånda...har varit i samma situation mellan jobb å hel arbetslöshet å det är ju inte direkt uppbyggande...Önskar att det löser sig för dig mycket snart!
Samma situation här, vi får hoppas att 2010 blir vårt år iallfall! :)
Jag känner igen mig. Att vara arbetssökande kan vara en påfrestning för att man inte vet vad som kommer att hända eller när det händer och så är det ofta nåt trassel med a-kassan i början. Men det absolut värsta är hur man kan bli bemött av AF. Jag har aldrig känt mig så "ägd" och "misstänkt" som då jag varit arbetssökande. Det kan tära på självförtroendet när man som bäst behöver det.
Önskar dig ett stort lycka till och mycket mod och styrka! Kram
Ja kära Anna...du uttrycker känslan på ett bra sätt! Känslan att vara arbetslös, det är riktigt kränkande..och har man dessutom varit sjukskriven ett tag så kan man lätt betraktas som handikappad och bli iklämd i något fack där parasiter hör hemma...
Jag önskar dig och alla dom kreativa arbetslösa ett jobb du/vi förtjänar...
Kramar
Anna, du tog rätt beslut! Även om AF kan vara en jobbig instans att gå till så är det ändå där du måste börja. Tänk positiva tankar så ska du se att det ordnar sig.
kram / Mona
Kära kloka Anna!
Tänk att en instans som ursprungligen (hoppas jag....) var satt till att hjälpa nu istället gör allt för att stjälpa.....åtminstone känns det så....om man träffar fel handläggare.....och dem finns det gott om. Men det finns även de som är kloka och verkligen vill en väl, hoppas din väg kommer att kantas av dessa!
Du kommer att klara detta också! KRAM, KRAM, KRAM
Jeanette
Hej Anna!
Ja, nuförtiden kan det inte vara roligt att vara arbetslös. Hoppas att det löser sig för dig så snabbt som möjligt! Du är iallafall både kreativ och produktiv på alla vis. Hoppas att skrivarkursen kommer igång nu. Jag har läst 40 poäng Skapande svenska på universitet. Det var så roligt!
Oj så spännande....nu kan allt hända....och det bästa är att man tvingas bli mer kreativ och anstränga sig själv lite extra. Önskar dig lycka till och hoppas du hittar ett jobb där du kommer trivas.....allt är möjligt.
Heja dig! Du är modig! Det är inte lätt, det vet jag, men jag tror på dig. ♥
Skicka en kommentar