Jag och min fina vän Elin har idag ätit lunch tillsammans. Jag minns inte när jag senast åt på stan, när jag i överhuvudtaget var nere på stan bara för nöjes skull. Vi, d.v.s. jag och min familj, är ju så downshiftade och köpstoppade att en korv med bröd kan kännas som ett syndigt lyx. Men idag har jag slagit på stort, med foccacia och (håll i er) en varm vit choklad med vispgrädde. Inte visste jag att man kunde dricka vit choklad men det kan man tydligen. Att sitta på ett fik och sörpla i sig godsaker kändes så overkligt att jag började fundera om jag inte ska skriva en bok om att växla upp, att höja tempo en aning. Om att kunna unna sig något sådant som lunch på stan utan att få fläckar på sitt redan rätt så smutsade miljösamvete.
10 kommentarer:
Växla upp - vad intressant. Det är kanske dåligt för många, men bra för vissa. En kollega till mig sa häromdagen att man mår bättre av att vara lite småstressad än att inte ha något att göra... kanske kan ligga något i det!?
Jaha okej, just nu är det ingen reklam i bloggen heller. Jag vet inte varför det blir så, det är inte jag som styr över den.
Fast jag tror att det är mindre reklam på kvällar/nätter just för att det är färre som läser då...
Ingen aning faktiskt.
Men ååååh vad sugen jag blev på vit chokladdricka!!! Var finns sånt?
Jag tror jag förstår. Jag tänker fortfarande på senaste lunchen jag åt ute. Det var för ett år sen. Maken och jag åt indiskt och det kändes superlyxigt och märkligt.
Tycker visst att an ska unna sig ibland..vad är det för ett liv om alltid ska späka sig?
Men när man downshiftar så får man ju en annan sak på allt å då värdesätter man ju en sådan stund på stan som du just haft:) å det är ju en stor fördel. Det blir lite som mindfulness som jag håller med..lära sig att vara närvarande i nuet å ta in de intryck som finns just då..
Jag känner precis samma sak! De få gånger jag gör en sån sak, blir det stort och märkligt, och jag försöker njuta allt jag kan. Ofta blir jag chockad över hur DYRT det är. En kaffe kan kosta 25 kronor. Då känns det verkligen att jag inte hängt med. Fika på stan, det är så ovanligt att priset hinner gå upp väsentligt varje gång...!
Fast när jag bara hade två barn så fikade jag säkert upp min kvot för resten av livet. Jag tog bussen till stan och fikade nästan VARJE dag. Det var så mysigt, jag och äldste sonen fick denna stund medan son 2 låg och sov i barnvagnen. Sen kom trean och plötsligt var det inte så lugnt och stillsamt att gå och fika längre och med fyran blev det allt sällsyntare. Fast i Kiruna hade de ett kafé med bollhav ett tag och gissa om vi hängde där mycket! :)
Men sen vi flyttade till Luleå har jag kanske fikat tre eller fyra gånger på stan...På drygt två och ett halvt år. Så jag förstår verkligen din fascination. Och visst måste man njuta. Men det är ju faktiskt tänkvärt att man genom att avstå blir väldigt glad av små saker man unnar sig. De uppskattas mera.
Jag tror att det är jätteviktigt att kunna unna sig sånt, för när man inte gör det så ofta så uppskattar man det så mycket. Det blir lite fel om man får dåligt samvete av det (fast jag förstår vad du menar!)Det är värre att straffa sig själv, det mår man inte bra av.
Du är så härlig Anna!!! Alltid lika intressant och roligt att besöka din sida!! Du skriver så fint om dej och ditt liv!
Må gott och ha en skön helg!
Så härligt det låter :)
Det är så viktigt att ibland göra ngt som ligger utanför vardagen, att unna sig det - och bestämma sig för att man är värde det:)
Vad bra att du unnade dig lite "finfika", som jag kallar det!
Det är ju just så....att du inte är van vid det och då känns det så lyxigt. hade man fikat ute varje dag , så blir det ju vanlig vardag , det också.
Har suttit och njutit av dina fina vardagsbilder och läst dina inlägg en stund nu. Du har en fin och vilsam blogg.
Många kramar från Clara
Skicka en kommentar