måndag 14 december 2009

Jag äter clementiner




Lucy lägger sig bakom symaskinen och försöker leka med övertråden och nålen. Det blir omöjligt att sy något när hon gör så här. Men det är också omöjligt att ta bort henne från sybordet. Så vi sitter på varsin sida av symaskinen och tittar på varandra.

Jag äter clementiner och hoppas att de kan muntra upp mig en aning. Jag känner mig lite tom och ledsen. För att julstämningen inte vill infinna sig. Helst vill jag att julen ska vara över nu så jag slipper bli ängslig över sådant. Och så är jag ledsen för att jag har läst klart boken om Dewey Readmore Books. Deweys historia slutar med att han dör och sådant blir jag alltid ledsen över. För sådant river upp minnen av min älskade katt Tusse. Han dog faktiskt samma år som Dewey, 2006. Och det spelar ingen roll hur många år det har gått och hur många det ska gå än, smärtan är alltid den samma och bränner i bröstet.

7 kommentarer:

Annelie sa...

En av mina katter blev överkörd för två år sen. Det hjälpte lite att hennes barnbarn, som inte är det minsta utseendelik, nu bor hos oss. Och att det växer tre påskliljor på hennes grav när våren kommer. Påsklilja är en underskattad blomma, dess doft får mig alltid att le.

Nitida sa...

Härlig bild på en bestämd kattdam, för hon ser verligen ut som att hon inte flyttar på sig i första taget.

Det gäller att fylla tomrummet av sorgen med nya glada upplevelser, så känns det inte lika tomt. Men visst gör det ont, men lättar oftast med tiden.

Anonym sa...

Hon är en dam som vet vad hon vill, så FIN! Hoppas julkänslan infinner sig snart, för inte ska du väl hopppas att julen vore över? Nä, fy på dig Anna ;)Jag vet hur det är att sakna en katt, drömmer ibland om min Elvis och då är han så levande!KRAM!

Toril sa...

Förstår precis...ibland är det bara svårt att hitta stämningen...å förlusten av ett älskat djur är svår..

Unknown sa...

Förstår att ni blir sittande på varsin sida av symaskinen ♥

Djuren kan många gånger vara ens allra bästa vänner, och den djupa saknaden faller sej då naturligt...
Jag bär också sådan saknad ~~~

Här blir det en stillsam Jul...skulle inte orka med något annat.

Kram från Eva

Laila sa...

Klart man får sakna sina gamla djurvänner!

Vilken otroligt härlig bild av din katt. Jag bara älskar den! ♥

Jag sitter här miss i nassen och käkar clementiner jag med. KOm hem väldans sent från jobbet....

Randiga Tråden sa...

Mina katter lägger sig också överallt där jag håller till, speciellt om det är något nytt.
God Jul önskar Brittmari