Idag får ni tycka synd om mig. Jag har fått nackspärr. Man vet inte hur mycket ont det gör förrän man har fått det. Nu sitter jag här med ett nacksstöd som jag har fått låna av Magnus. Han har utövat massor med olika sporter och fått massor med olika skador. Därför har han också massor med olika stödsaker. Har man ont i handleden så trollar han fram ett handledsstöd. Han man ont i nacken så vips får man en krage. Jättepraktiskt med en skadad idrottare. Jag har utnyttjat mitt lidande till fullo. När barnen kom från skolan då bad jag dem att tvätta händerna och följa med mig till köket.
- Du ska hacka gurkan. Och du ska skala löken. Blanda havregryn och mjölk. Blanda färsen. Koka riset. Duka.
Jag pekade på vad som skulle göras och barnen, helt utan tjafs, gjorde vad dem blev tillsagda. Det är inte varje dag sådant händer. Jag antar att ingen törs bråka med en mamma som står med en stödkrage på och ser väldigt lidande ut.
6 kommentarer:
Din stackare! Tur att du får hjälp! Krya på dig!
Kanske använda stödkragen lite då och då för att få hjälp...=)
Fint perspektiv på ditt foto!
Skönt att ni har så bra resurser hemma :-), och barnen, de brukar alltid förstå när det inte är läge att ifrågasätta det mamma säger. Om det har med röstläge eller utstrålning att göra... ;-)
Krya på dig!
Kram/ Maria
Hej!
Hittade hit via Evelina - och eftersom jag tycker jag ska tala om när man ser eller hör någonting bra så gör jag det; underbar blogg och fantastiska bilder! Du är uppenbarligen en mycket talangfull människa!
By the way, så känner jag din Magnus - men vem gör inte det i den här stan... om inte annat så känner nog många till "han som går barfota tills snön lägger sig". *skratt*
Tack Iza!
Ja, Magnus är nog stans lilla kändis :)
Stackars dej med nackspärr hoppas att det gav med sig snabbt:)
Skicka en kommentar