Vi cyklade till stan för att besöka en utlovad matmarknad. Med smaker från världens alla hörn. Jag gjorde plats i min mage åt nya matupplevelser. Jag tömde minneskortet för att vara säker på att utrymmet skulle räcka till många fina bilder. Alla mina sinnen väntade på den dagen. Tänk Er då min besvikelse när vi kom till torget och upptäckte att det inte fanns någon antydan till en matmarknad. Besvikelsen gick snabbt över till vrede. Varför annonsera om ett evenemang om man inte ens tänker genomföra det va? Ilskan bubblade i min mun. Magnus blev orolig för att det skulle gå ut över honom. Desperat började han leta efter något lämpligt sätt för kanalisera den.
- Vill du gå till kommunhuset och klaga? - föreslog han.
Ja, vilken fantastisk idé! Här ska det klagas så att staden skakar. Med raska steg gick vi mot kommunhuset. I min vilda fantasi såg jag mig själv gå igenom porten, slänga annonsen på den ansvariges skrivbord och vråla VAR ÄR MATMARKNADEN?! Magnus la handen på dörrhandtaget och jag grävde fram tidningsurklippet. Tittade på det en sista gång.
- Men milda makter! Hur kunde det ske?
Jag gnuggade mig ögonen och började stamma av skam. Det är inte konstigt att det inte fanns någon matmarknad på torget. Jag tog nämligen fel på helgen. Det är nästa helg som smaker från världens alla hörn ska ta över torget. Inte idag...
4 kommentarer:
Men vad bra, då noterar jag det i min kalender så jag inte missar detta ;).
Men himla tur du ändå kollade klippet än en gång *skrattar*.
har mailat dig...
Kram
Du skriver så fantastiskt bra. Jag fortsätter att titta förbi.
En sån tur att du såg det i sista stund i alla fall :D
Och du, hur går den sången? Jag har bara läst dikten/texten och blev så nyfiken nu! Och HUR ska du kunna visa mig hur sången går? Klura på den du, jag kryper till kojs istället -gonatt :D
*fniss*, vilket tur du inte hann in till kommunens receptionsdisk. Nu får du duktigt vänta en hel vecka till. Kram
Skicka en kommentar