Jag bäddade sängen och tänkte på allt möjligt. Plötsligt blev jag träffad av en tanke stor som ett hus.
- Magnus, jag ser väl inte ut som en tonårsmamma, eller hur?
- Vad menar du?
- Ja, jag ser nog mer ut som småbarnsmamma.
Magnus skrattade. Tänk på att du är ju en låtsas-mormor sa han. Ja, men det är en helt annan sak. Det har inget med ålder att göra. Jag skulle aldrig kunna bli en riktig mormor åt Wille, inte på en helt naturlig väg.
- Men tänk på - Magnus avbröt mitt försvarstal- att du kan faktiskt bli en mormor. På riktigt. Du är i den ålder. Barnen med.
Men kära nån, han har ju rätt. Jag satte mig på sängkanten, chockad över den grymma sanningen. Precis som sommaren sakta övergår till höst så övergår mitt liv från en till en helt annan fas. Lite sakta och obemärkt men om man stannar en smula så kan man känna den lilla rörelsen.
På bilden håller jag i mitt då alldeles nyfödda låtsasbarnbarn, Wille.
3 kommentarer:
Jag sitter ju i samma sits.
Har varit "tonårsmamma", och är numera klart aspirant till mormor/farmor roll , eftersom barnen kommit upp i 25 och 22 år :)
Jag är absolut inte redo för den rollen ännu, och hoppas att det dröjer några år tills jag ställs inför faktum :-)
Det är roligt att vara Mormor, jag lovar...jag tror det är en likadan känsla oavsett om man är en ung mormor, eller en gammal...det är väl bara det att ens egen dödlighet kan komma steget närmare, som kan kännas obehagligt, att man är i DEN generationen...
~Kram från Eva~
Jag med kan bli bonusfarmor (Anders son är 19), men jag ser helst att han väntar en typ tio år innan dess...
Vi hann inte komma förbi, var tvungna att hyra släp, för vi kunde inte kasta allt och då måste man köra saktare. Men det gick bra till slut och vi är hemma i "vårt" hem nu. :D
Skicka en kommentar