Dagen har varit så... neutral. Timmarna har varit varken långa eller korta. Hjärnan kopplade bort sig från det övriga systemet och höll en låg profil. Man kan ju inte vara på topp jämt. Man kan inte prestera och vara duktig oavbruttet. Ibland får man faktiskt lov att vara nollställd. Jag kan inte planera in dagar då jag gör ingenting. För om jag planerar sådant då blir jag genast orolig att det är något viktigt jag missar. Däremot brukar jag ta dagen som den kommer. Ibland är jag som en duracell-kanin och förvånar mig själv över den energi som jag får. Men ibland är jag helt off och kämpar inte emot. Dricker te, bläddrar i någon gammal tidning som jag snart kan utantill, klappar katten. Jag vill tro att inne på hjärnkontoret jobbar det en liten gammal gubbe (gärna med Einsteins utseende) som vet precis när han ska koppla bort hjärnan. Och idag har det varit en sådan dag.
1 kommentar:
Känner så väl igen mig i det du skriver.
I mitt fall handlar det helt klart om att jag måste hantera och portinera ut den ork och energi som min ganska slitna kropp har kvar.
Tar jag för mycket några dygn, så tryter "bensinen" och jag måste helt enkelt ta en "stäng-av-telefon-och ha -en ensam-lugn-dag-hemma" dag.
Förr blev jag frustrerad och ledsen när kroppen inte ville lyda längre, numera ser jag det som en förmån - ngt talar om för mig att jag rusar för fort igen - och glömmer att njuta...
Skicka en kommentar