När vi flyttade till vår nuvarande lägenhet var jag mest lycklig över den stora uteplatsen som vi har fått. Jag hade storslagna planer för den. Vi gjorde i ordning ett litet köksträdgård, en blomrabatt och reparerade den stora, skadade gräsmattan. Tre år senare gör jag en tvär vändning och säger att vi ska avskaffa trädgårdslandet. Vi ska så gräs. Det är lättare att sköta om gräsmattan än om trädgårdslandet. Och blomrabatten har jag också avskaffat. Alla perenna växter har jag flyttat till den soligaste hörnan på uteplatsen. Alla förutom ormbunkarna. De får växa där det är skuggigt. Det kommer att bli fint nästa år. Hoppas jag. En stor grön yta. Skönt för trötta ögon som behöver vila sig ett tag. Fast just nu gnäller jag lite för uteplatsen ser ut som en byggarbetsplats. Uppgrävd och svart.
- Det tar tid Anna - förklarar Magnus. Men jag gnäller ändå. Jag vill ha det fint nu. Jag är otålig.
1 kommentar:
Jag tycker det är tjusningen med trädgården, att se förändringarna växa fram. Samtidigt är jag oxå väldigt otålig...
Skicka en kommentar