Jag bör sova för att klockan är så mycket. Men jag kan inte. Inte just nu, kanske om en liten stund. Mina tankar är som fladdermöss ikväll. Flyger nästan ljudlöst i huvudet på mig och ändå skapar så mycket oro. Oro för barnen.
Att vara mamma är det svåraste jag vet. När barnen var små var jag mest trött och tänkte att jag hade så lite tid över för mig själv. Vinterkräksjukor avlöste varandra. Smutstvätten tog aldrig slut. Stövlar som gömde sig precis när vi skulle iväg till dagis... Jag önskade mig då en gnutta lugn. Och tid.
Nu har jag tid. Alldeles för mycket tid faktiskt. Och den tiden går åt att oroa sig för barnen. De tror att de är vuxna, att de vet precis allt om livet. Jag tittar på min dotter och ser ilska i hennes ögon. Hon tror att jag vill plåga henne men hon förstår inte att jag skyddar henne.
Hon är som en cirkusprinsessa som dansar på linan. Högt över jorden. Jag står där under med en mjuk madrass och borrar blicken i varje steg hon tar. För om hon tappar balansen och faller ner då vill jag vara där. Men det förstår hon inte. Borttappade stövlar och nerkräkta lakan, det var bekymmersfria tider det....
***
Gustav Klimt har målat den första tavlan. Den andra har Stanislaw Wyspianski gjort.
8 kommentarer:
Små barn- små bekymmer. Stora barn - stora bekymmer.
Det är ett livslångt åtagande att ge barn liv till denna världen.
Mina "små raringar" har hunnit bli 25 o 22, och jag känner fortfarnde oro för dom allt som oftast.
Tror aldrig det går över, är man en vårdande,omhuldande själ så är man det bara...
Det var otroligt vackra tavlor du hittat. Tycker så väldigt mycket om den sista bilden!
Med en son som nyss vart 7 så börjar jag ana... Jsg lär alltså inte sluta oro mig. Det är bara en annan oro, en vilja, att vilja så väl. Å att hoppas, att finnas där för honom! ♥
Oj! Plösligt känns livet som mamma till en 10-månaders tjej inte så betungande trots att man gnäller ibland. Vilket fint inlägg!
Vilken vacker och njutbar blogg du har! :)
Vilken fin blogg du har! Hittade hit via Jenny. Jag gillar Klimt :) Den andra var också fin, tänker den som en illustration i en bok.
I´ll be back!
Tack så mycket för alla fina kommentarer. Jag är så glad att nya läsare har hittat hit! Välkomna!
Ååå... jag är i det där stadiet då stövlarna är borta... och jag tror att jag kommer att bli som du, stå där med en madrass och försöka fånga. Men borde vi inte försöka lite på dem. De har kanske en inbyggd fallskärm. Ja, jag vet inte. Men jag har letat stövlar idag och nu plötsligt gläds jag åt det. Tack!
SÅ fint du skriver om oron. det där med madrassen under lindanserskan. Snart är jag där med min äldsta...
Skicka en kommentar