Vad är det för fel på mig???
Jag är alldeles ensam hemma. Men inte så där sorgligt ensam utan skönt ensam. Barnen tillbringar påsklovet i Göteborg, Magnus har varit hela dagen i Malmköping och jag har haft all tid för mig själv.
Jag tycker om att vara ensam då och då men det är jag alltför sällan. Så jag brukar längta efter lite ensamhet och fantisera om vad jag skulle kunna göra om ingen annan ville ha min uppmärksamhet.
Nu, när solen värmer så skönt, då är det så mysigt att slumra till i hammocken. Det skulle jag kunna bjuda mig själv på! Jag skulle kunna lägga mig i soffan med ett berg av kuddar under ryggen och läsa en sagobok. Eller så skulle jag kunna ta ett långt bad, kanske till och med med en kall cider i handen. Det vore absolut inte fel. Eller så skulle jag kunna sätta mig på tåget och åka till Strängnäs. Bara för att jag kan. Eller göra en fotoutflykt.
Jag skulle verkligen kunna göra väldigt mycket men det är något grovt fel på mig.
Istället för att göra något vettigt har jag städat, röjt, städat ännu mer, diskat, tvättat, dammat av, lagat mat (varför? av en gammal vana?) och städat igen. Inte för att det är så smutsigt hemma hos oss utan för att vi har flyttat på möblerna och man måste göra fint i varje rum efteråt. Det enda jag inte har hunnit med är trädgården... Är det inte typiskt kvinnligt? Att ta hand om hemmet under sin alldeles egna tid? Bor det en moraltant bakom örat på oss och kommer med otrevliga kommentarer om vi lägger oss i hammocken? Missförstå mig inte, jag tycker om att pyssla om hemmet. Men ibland känner jag att det vore skoj att pyssla om mig själv någon gång. För att variera mig lite...
5 kommentarer:
Varför kom du inte hit?! Du kunde ha njutit av solen med mig :). Hör av dig nästa gång...
Kram
Jag om NÅN förstår dig...Jag har ibland svårt för att slappna av innan jag städat, så kanske du kan varva ner nu? Men visst är det typiskt kvinnligt, och det är så svårt, både att strunta i allt men samtidigt få "de där" (männen) att förstå att man är sån.
Uschja, alldeles för välbekant... Hoppas du gläds åt dina nystädade rum i alla fall.
Men, är det inte dags för vårstädning..? Nu är det ju vår! Tror inte det är typiskt kvinnligt. När solen skiner syns smutsen, då vaknar städspöket. Fönstertvätt, lite rensande i "skräphörnor". Tror många får energi av solens strålar och med hur smutsen syns ger detta kombinationen städning. Men själv kan jag ofta ha en rätt lång startsträcka. När jag gör möbelflytt eller lite större städningsuppdrag, ja då behöver det mogna. Då kan en soldag innebära solande och planerande gärna i en solig, blåsfri hörna... När sedan solen närmar sig horisonten, ja då är det ju för sent för fönsterputs...
Tja, men städat blir det. Kanske för att jag har en bra sambo, som hjälper till och även får igång mig mellan varven. Nu blev det nästan en motsatt effekt. Hur som helst, då och då städar jag, minst ett par gånger per år... :-)
Ibland tar jag i som bara den, vrider ett helt rum, möblerna far runt! Men just nu blev det en promenad i solen och årets första jordgubbar, mums! Ovanligt goda spanska sådana, de svenska är tokdyra.
Må gott i ditt flit ;-)
Ligga i hängmattan var ordet sade Bull! Oh, jag känner så väl igen mig. Vad är det med oss kvinnor. Vi får skärpa oss!
Kram
Jeanette
PS Jag har en överraskning till dig inne hos mig!
Skicka en kommentar