torsdag 9 april 2009

Halsbandet



Katten Lucy tycker om att gå ut, gömma sig i gräset och lurpassa på alla kryp som rör sig där. Jag är så klart orolig att någon fin dag ger hon sig ut på en lång vandring och hälsar på någon tant som börjar undra vems den fina katten kan vara.

Därför bär Lucy på ett tjusigt halsband. I början köpte jag jättefina halsband i djuraffären men dem tappade Lucy jämt. Rätt som det var så sprang hon runt utan något halsband alls. Sedan tyckte jag att jag hade alldeles för lite plats att skriva kattens namn och vårt telefonnummer på.

Då fick jag en snilleblixt och sydde ett halsband själv. Av ett brett resårband. På det skriver jag med en vattenfast penna uppgifter om Lucy. Halsbandet fungerar jättebra, det sitter precis lagom runt halsen och om hon skulle råka fastna med bandet i någon gren då kommer hon antagligen att glida ut ur halsbandet utan problem. Två gånger om året får jag lov att sy ett nytt halsband åt Lucy för det töjer sig ut med tiden och blir fult och äckligt.

Förvisso ser Lucy ut i sitt halsband som en mentalpatient på rymmen men hellre det än en anonym Lucy på vift.



Idag har hon fått sitt nya halsband och väntar på att altandörren ska öppnas så hon kan hälsa på alla kryp och möss.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så smart! Min Elvis blev hela tiden av med sina halsband, och de är ju dyra! Så söt hon är där hon sitter och väntar så tålmodigt!

Fru Mju sa...

ja åh vilken bra idé! våra tappar också sina halsband stup i ett och särskilt duktiga är de på att tappa de där små dyra kapslarna som innehåller lappen med uppgifter! tack för tipset! :)
och glad påsk