tisdag 14 april 2009

En Stilla räddning



Jag cyklade.
Han körde bil.
Jag tänkte att jag skulle hinna ta mig över till andra sida vägen.

Men han körde fort.
Min antimatematiska hjärna drog hastigt en väldigt matematisk slutsats.

Han tänker inte sakta ner.
Han hinner inte ens...
Om vi möts på vägen så får han knappt en buckla i plåten.
Jag antagligen mister livet.

Så jag bromsade hårt. Däcken halkade på grushögar som ingen hade tagit hand om.
Först flög jag ut i luften. Gruset kändes som rivjärn mot mina ben. Trots att jag hade jeans på mig. Sedan flög cykeln men den var smartare. Den landade på mig.

Det gjorde ont och jag bestämde mig nästan för att gråta. Precis innan de första tårarna trängde sig ut på kinderna tänkte jag en väldigt stor tanke.

Jag hade precis räddat livet på mig själv...

10 kommentarer:

Unknown sa...

Vilken TUR!!!

Du har skapat om i din blogg, så nu är den ännu mer tilltalande för själens öga...jag beundrar verkligen din kreativitet, både med ord och bilder!

Min blogg får vila.
Jag kommer att besöka Dig ändå.

Måsarna skriar utanför här nu.
Solen skiner.
Jag är förkyld igen.
Orkade en lång strospromenad, som gav mig en fin känsla av här, och nu...

Kram
från Eva

Anna Stilla sa...

Hej Eva!

Jag har precis fått smak på din blogg. Den var så vacker och stilla. Du är ju jätteduktig med orden, vet du det?

Men jag har förstått att bloggandet är nog inte prio ett i ditt liv just nu. Men jag hoppas att du kommer tillbaka. Jag besöker din blogg många gånger om dagen för att kolla om något är på gång.

Men jag vill inte att du ska tro att jag vill stressa upp dig på något sätt, o nej.

Men jag skulle ljuga om jag skrev annat än att jag väntar på att du med dina vackra ord och stämninsfulla bilder kommer tillbaka.

Kram
Anna

Linda sa...

Oj oj oj... vilken tur att det var din cykel som landade på dig och inte bilen!!!
Vad tänkte bilisten på? Stannade han när han såg att du föll omkull?

Maria sa...

Men ANna! Tur att det gick bra!
Obehagligt hur nära ögat det kan vara ibland!

Monika sa...

Hej
hur mår du nu?
Det låter inte som en kul upplevelse!
Ha det gott!
Monika
fina bilder på vitsipporna!

Anonym sa...

Oj, så skönt att du inte blev mer skadad! Och bra gjort, förstås!!!

Anonym sa...

Men oj oj oj.... Hoppas att det gick bra med dig och att du kom undan med skrapsår. Men som sagt du räddade livet på dig denna dag! Tur är ju det!

Ha de så gott!
//Cissi

Anna Stilla sa...

Tack för er omtanke. Jag har klarat mig bra, med tanke på hur illa det kunde sluta. Några skrubbsår och ett svullet knä, det är allt.

När jag ramlade då stannade bilen och väntade tills jag passerade övergångstället.

Kram på Er alla
Anna

Mimson sa...

Dramatiskt! Beskrivet så talande och verkligt! Såg dig framför mig.

Var rädd om dig!

Maria (dangli.blogspot.com)

Anna sa...

Fy så hemskt, men så fint beskrivet av dig! Jag har precis hittat din blogg och jag gillar den mycket. Hoppas du mår bra nu efter olyckan! Tur att du var smart nog att bromsa in!