Igår tittade jag på Into The Wild.
En av de starkaste filmerna jag har sett på länge. En ung kille, med ett komplicerat inre, tar avstånd från den materiella världen och beger sig into the wild. Han söker frihet, oberoende och sin egen styrka.
Han gör det som många andra drömmer om att göra men tar aldrig det avgörande steget. När jag slutade gymnasiet hade jag drömmar om att leva ett fritt liv någonstans i Himalaya eller på Zambezifloden. Packa en ryggsäck, lämna allt bakom mig och bege mig iväg, på mitt livs största äventyr. I för sig gjorde jag det men istället för att ta något flyg till Nepal tog jag färjan över till Sverige, blev hustru och mamma. Det är ju ett stort äventyr bara det men ibland kan jag inte låta bli och undra...
Undra om hur livet skulle se ut om jag packade den där ryggsäcken för 15 år sedan och vandrade i Himalaya som jag tänkte.
Om ni inte har sett Into The Wild än så gör det...
3 kommentarer:
Haha, nej tack. De behöver inte bli mer matteförvirrade tack vare mig :D
Åh den låter mysig, ska genast se till att jag får se den!
Hej!
Jag har aldrig känt någon längtan efter det där, att bege sig iväg någonstans ut i det fria. Jag är en hemma-människa. Hör gärna om andras resor till äventyrliga länder, men det räcker med att höra. Kanske är jag som tjuren Ferdinand som helst vill sitta här under min egen korkek =)
Kommer ihåg på gymnasiet då klasskamrater planerade tågluffningar och annat...det vill jag aldrig göra.
Reser med familjen typ till Grekland då och då. Det är lagom med äventyr för mig =)
Skicka en kommentar