Det har varit väldigt omtumlande dagar för oss. Dawid fick gå igenom ytterligare en operation p.g.a. en blödning. Vi fick stanna några dagar till på sjukhuset. Jag är väldigt tacksam för att nuförtiden får man vara med hela tiden på avdelningen. Trots att min son är på snudd till vuxen tyckte han att det var skönt att ha sin mamma där. Nu är vi hemma igen och han mår bra.
När sådana där allvarliga saker händer då öppnas det dörrar till en djupare värld. Man börjar fråga sig om vad som är meningen med livet, vad som är viktigt och mindre viktigt. Kärlek! Kärlek är viktigast. Jag vet, det låter ju patetiskt, banalt och urtvättat. Men att älska och bli älskad är nog den stora missionen som vi har här på jorden. När jag höll Dawid i handen och lyssnade till hans andetag då kändes det som om kärleken bokstavligen bubblade inom mig.
Nu, när kylan biter sig fast i våra kläder då behövs det mycket mycket kärlek, värme och omtanke. Det önskar jag er alla!
8 kommentarer:
Äntligen! Jag har tänkt på er under helgen!
Martin
Kärlek är absolut det viktigaste här i livet!!
Lycka är att vara nära de sina...
Lycka är att hålla oss friska...
Lycka är att kunna uppskatta glädjen i det lilla i vardagen...
Så skönt att läsa ett inlägg från dig! Och så rätt du har Anna, i denna hårda värld behövs det mycket mycket KÄRLEK♥
Så skönt att höra att Dawid mår bättre. Nu är han nog snart på benen och som vanligt igen ska du se.
Kram / Mona
Fint skrivet! Visst behöver vi kärlek. Beröring är också viktigt! Det är något som det är lätt att slarva med ;-)
Håller med om prioritetsförändring när en nära anhörig är sjuk. Man ser saker och ting på ett nytt sätt, inget man vill önska någon, att utsättas för. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka i de banorna, usch vilka ytliga människor det finns där ute i vår värld...
Kanske saknar de kärlek?
Kloka ord. Tack för påminnelsen.
Omtumlande! Tur att det gick bra!
Så skönt att höra att din son nu mår bättre! Undrade just vart du tagit vägen ...
Du har så rätt i allt du skriver. Fast det kan synas självklart, behöver vi alla påminnas då och då. Tack för påminnelsen!
Varma kramar!
Skicka en kommentar