Melodifestivalen

Jag och Magnus la oss i soffan för att lördagsslöa. I tv-rutan fick vi se en väldigt sminkad Perrelli och pratade lite skit om henne. Det gillar jag. Tiden gick och vi började prata om annat. Om att rösten inte hade burit, om att musiken inte passade i sammanhanget. Sådant pratade vi om.

- Du, Magnus, märker du vad som händer? Vi tittar på Melodifestivalen!

- Du blir ju så arg när jag zappar så vi har fastnat här - svarade han.

***

Lite senare samma kväll...

- Alla, precis alla tittar på samma sak- sa sonen som kom precis hem.

Ännu senare blev dottern förkrossad för att Amy fick så lite poäng. Magnus tyckte att spänningen var för hög och gick och la sig. Jag frågade mig själv om jag inte hade något vettigare att göra än att titta på hur Perrelli tar hem alla "tolvor". Men det hade jag tydligen inte för jag stannade kvar framför tvn. Nu är allt över och vi kan övergå till lite mer jordnära sysslor.

Att bli en Perrelli kan inte vara lätt. Hälften älskar en och hälften avskyr. Precis som med allt annat egentligen. Skillnaden är den att en Perrelli får läsa och höra om sina brister, löjligheter, lustigheter vart hon än vänder sig. Jag vet inte om jag skulle kunna hantera en sådan exponering. Jag känner mig tillräckligt exponerad genom att blogga och bloggen har jag ju ändå under en viss kontroll.