- Jag tror Anna att vi måste börja ransonera ditt socker!
He, he he, han är rolig min sambo. Han är rädd för att jag ska få sockersjuka, ruttna och dö.
- Äsch, jag ska inte dö – skrattade jag och lämnade köket. Ransonera socker?
Innerst inne vet jag dock att han har rätt. Jag är sockerindustrins främsta kund. Ibland kallas jag för gottegris fast egentligen är jag sockermissbrukare. Inte nog med att jag älskar te med stora mängder socker /det finns sådana som påstår att jag dricker mycket socker med lite te/. Jag är också obotligt kär i choklad. Om jag inte får tillräckligt mycket av varan så blir jag elak och gnällig. Baka, det älskar jag också. Kladdkakor, brownies, muffins, sockerkakor, mandelskorpor och bullar… Det går inte en enda vecka utan att jag har bakat något sliskigt sött.
Men jag minns andra tider. När jag var liten då ransonerades sockret ( precis som kött, smör, choklad, sprit, cigaretter, tändstickor mm). Vi pratar om Polen i början på 80-talet. Mataffärer var alldeles tomma. Det enda som man kunde köpa i stora mängder var ättika. För att köpa ost, korv eller choklad fick man köa i många timmar. En gång, när jag var på väg till skolan, fick jag syn på en lång kö utanför affären som inte hade öppnat än. Jag frågade vad som skulle säljas men folk visste inte. Något skulle säljas i alla fall och det var bäst att ställa sig i kön helt enkelt. Eftersom det rådde brist på precis allt så oavsett vad man fick tag i så var det behövt och efterlängtat. Den dagen hann jag inte till skolan. Några timmar senare gick jag hem med en flaska grädde. Jag var så stolt över min företagsamhet.
He, he he, han är rolig min sambo. Han är rädd för att jag ska få sockersjuka, ruttna och dö.
- Äsch, jag ska inte dö – skrattade jag och lämnade köket. Ransonera socker?
Innerst inne vet jag dock att han har rätt. Jag är sockerindustrins främsta kund. Ibland kallas jag för gottegris fast egentligen är jag sockermissbrukare. Inte nog med att jag älskar te med stora mängder socker /det finns sådana som påstår att jag dricker mycket socker med lite te/. Jag är också obotligt kär i choklad. Om jag inte får tillräckligt mycket av varan så blir jag elak och gnällig. Baka, det älskar jag också. Kladdkakor, brownies, muffins, sockerkakor, mandelskorpor och bullar… Det går inte en enda vecka utan att jag har bakat något sliskigt sött.
Men jag minns andra tider. När jag var liten då ransonerades sockret ( precis som kött, smör, choklad, sprit, cigaretter, tändstickor mm). Vi pratar om Polen i början på 80-talet. Mataffärer var alldeles tomma. Det enda som man kunde köpa i stora mängder var ättika. För att köpa ost, korv eller choklad fick man köa i många timmar. En gång, när jag var på väg till skolan, fick jag syn på en lång kö utanför affären som inte hade öppnat än. Jag frågade vad som skulle säljas men folk visste inte. Något skulle säljas i alla fall och det var bäst att ställa sig i kön helt enkelt. Eftersom det rådde brist på precis allt så oavsett vad man fick tag i så var det behövt och efterlängtat. Den dagen hann jag inte till skolan. Några timmar senare gick jag hem med en flaska grädde. Jag var så stolt över min företagsamhet.
Ibland ransonerar man mat för att det ska räcka till alla. Och ibland skulle man kunna ransonera mat för att förhindra folk från att äta (eller sockra) ihjäl sig.
3 kommentarer:
Du kanske "tar igen" nu? Jag är som tur var inte sockermissbrukare, men om jag ex. dricker cola flera dar i följd blir jag lite ha-konstig...Förrförra året fick jag en Candida (svamp) infektion i munnen (hemskt!) och åt medicin samt valde bort socker & vetemjöl. Efter det var man inte alls lika sugen på söta saker.
Jag funderar på att köpa krom-tabletter som tydligen dämpar suget. Men samtidgt funderar jag om det är så illa att jag behöver några mediciner för att minska på socker. Men jag tror att ja, det är nog så illa. :)
"Sött ska sött ha!"
Ett av de allra bästa ordspråken!
Skicka en kommentar