Foto(absolut blixtfritt): Anna Stilla
Teaterupplevelser är som näring för mig. Det är först när jag går igenom portarna så vet jag varför jag lever. Till och med en tom teaterscen kan ge mig gåshud. Jag älskar den mystiken som utspelar sig på scenen. För det är visst något mystiskt när vanliga människor kliver ur sina trygga sköldar och agerar.
Igår agerade Peppe, vår 18-åring. Det var fröjd för ögat och mums för själen att se både honom och alla andra.
Fast det är en sak som irriterar mig. Alla dessa människor som fotar föreställningar med BLIXTEN påslagen. Sådant dödar stämningen. Och någon gång måste man ju lära sig att den inbyggda blixten har inte så stor räckvidd att nå till scenen från 10 raden. Inte ens från 5.
Om jag fick bestämma så skulle jag förbjuda blixtar på teater. Likasom påslagen display. Det ska vara mörkt och tyst bland publiken. Inga störande moment. Men tyvärr, jag bestämmer inte och dessvärre måste jag förlita mig på folkets bristande vett.
Ja, jag erkänner, jag fotar själv. Men utan blixt och jag använder mig av sökaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar