- Öka farten. Det är en 70-väg, du måste öka farten - sa Magnus
Vaddå öka farten? Jag körde ju förbaskat fort. Det måste vara något fel på hastighetsmätaren som visade att jag körde 20 km/h. Det kändes ju hur fort som helst.
Idag har vi tränat inbromsningar vid korsningar och kurvor. Men för att bromsa in så var jag tvungen att öka farten. Fast varför då, jag har ju inte så bråttom. Men jag hade lovat Magnus att lyda hans instruktioner så jag ökade farten en liten aning. Sedan måste jag bromsa in SAMTIDIGT som jag växlar ner och INNAN kurvan så ska jag vara klar med både farten, växeln och kopplingen. OMÖJLIGT! Jag kan inte göra allt samtidigt. En sak i taget går jättebra men samtidigt? No way! När jag väl är klar med det jag ska göra så står jag mitt i korsningen. "Du har glömt att svänga" - konstaterar Magnus. Jaha, måste jag svänga det med? Herregud vad karln begär utav mig. Efter att ha svängt några gånger med foten på kopplingen hade jag bestämt mig för att banne mig, jag ska fixa det där. En runda till. Jag ökade farten, bromsade in, kollade sikten och... Bilen körde rakt i det högra diket. Jag gör en hastig rörelse med ratten, bilen löper amok och nästan hoppar in i det vänstra diket.
- Släpp gasen!!!! - vrålar Magnus
När jag väl, på Magnus kommando, stannade bilen så kom tårarna. Jag grät en stund och hatade mig själv. Och bilen. Och kurvan. Magnus frågade om han skulle köra hem.
- Nej, jag vill ta kurvan en gång till.
Kommer jag att kunna köra bil? Snälla, berätta för mig hur uselt det gick för er när ni provkörde. Och sedan får ni lägga till att idag är ni hur duktiga som helst. Snälla, säg att jag inte är den enda som håller på och får panik och nästan kvaddar bilen och allt det där hemska...
Bilden ovan har inget med körningen att göra. Efter att ha sett döden i ögonen på förmiddan så bestämde vi oss att ta det lugnt under resten av dagen. Magnus och Dawid plockade slånbär. Dawid gömde sig i sin huva för det är tydligen inte så populärt att stå och plocka några bär ifall några snygga tjejer dyker upp. Av slånbär ska Magnus göra likör. Jag väntar med spänning på resultat.
Jag måste förtydliga en sak innan jag går och lägger mig. Jag kör inte mitt i stan utan på små vägar utanför stan. Det sägs att de är mindre trafikerade men jag har mött följade: en skolklass (som jag INTE körde ihjäll), en cyklist (som jag vägrade att köra om), en traktor (som jag blev tvungen att köra ifrån), en bonde samt några kossor. Mycket, mycket trafik ska ni veta.
7 kommentarer:
Hejja Anna! Alla är vi barn i början och måste krypa innan vi lär oss gå. Men övning ger färdighet. Ge inte upp! Det kommer att gå bra att både växla och svänga och hålla kolla på bil och trafik så småningom. Vi får peppa varandra helt enkelt. "If you say you can, you can and if you say you can't your right" är visdomsord jag får höra på måndagarna när jag är på unitmöte. Ge inte upp!
Stackars Anna....jag kan trösta dig med att första gången jag övningskörde så trampade jag på alla tre pedalerna samtidigt....inte dåligt det bara....:=) Fick panik och hade precis som du väldigt svårt att samordna mina manövrar.....tyckte att bilen var ett monster som bara gjorde som den ville....ge dig inte Anna....på den bara....det är DU som bestämmer!!!! Rätt vad det är så kommer den dagen när allting bara sitter där....jag lovar!!!En lycka till kram från Clara
Glömde ju tillägga ....att jag idag är en excellent bilförare av första klass.....:=)
Skrattar högt!! Berätta vilka vägar du är på... du vet ju att jag brukar köra på de där små vägarna in mot stan *skrattar*.
Men jag lovar vi har alla varit där. Jag var helt bedrövlig, el kanske handledaren var det ;). Min far ville jag skulle börja med att backa (!) o jag gjorde det... rakt på en brunn som stod där en bra bit bort. Sedan fick jag inte köra på ett bra tag... men det tar sig, sakta men säkert. Idag är jag superwoman bakom ratten *fnissar*...
När jag vara 18 så övningskörde jag på en trafiksskola i Luleå. Vi övade krypkörning i ett bostadsområde där det fanns en stor häck alldeles i en kurva i en backe. Det var kolsvart ute och omöjligt att se om det kom någon i kurvan, så jag sa skämtsamt: "Jag GISSAR att de inte kommer någon. Och så svängde jag, och så kom det någon. En Kvinna som jag alltså kör på!!! Under en körlektion!!! Men jag körde ju på ettans växel så hon blev inte skadad, men jag blev ju chockad! Och körläraren hade ju dubbelkommando på bilden och han hann inte heller reagera.
Det kommer att gå bra för dig och du kommer att bli en suverän förare, ge det lite tid bara, det är mycket att lära in med koppling och växling, men då det sitter så sitter det och du tänker inte ens på det. Jag lovar!
När jag och min käre far var ute och övningskörde så hände det titt som tätt att han lyckades dra igång vindrutetorkarna av ren nervositet, det lugnade ju ner mig... Hade ju full sjå att hålla reda på alla pedaler å andra manicker!
Nu är jag en bilförare av hög rang.
Du kommer att klara det galant, en vacker dag så lossnar det och du sitter och ler bakom ratten!
Heja Anna!
Kram
Jag har inte kommit igång med övningskörat som jag hade tänkt, men jag ska trampa ner till körskolan i dagarna och börja med teorin.
Förrförra sommaren började jag en intensivkurs ( blev dock sjuk och fick åka hem...)
Jag hade innan kört 4 gånger med F tror jag. Första dagen kör jag 4 lektioner!!! Men det kändes som en LÅÅÅNG. Jag tror det var den 2:a lektionen som hon tvingade ut mig på en 90 väg!!! Det gick bra, men usch så hemskt! F säger att han tycker att jag kör bra, men att jag växlar som en lastbilschaffis..
Jag avskyr att köra bil, och jag är så otålig. Jag vill ALLTID kunna saker på en gång. Och så är jag så rädd att jag ska ta fel pedal så bilen bara drar iväg.
Trots att jag lider med dig, så är det trots allt ganska skönt att höra att du också kämpar. Jag blir - tro det eller ej -faktiskt lite peppad av dig!
Lycka till, vi kan väl tänka på varandra...?
Kram
Skicka en kommentar