måndag 16 april 2007

Pinka på nuet



För några dagar sedan bläddrade jag i Mias Törnbloms bok "Självkänsl nu". Ärligt talat har jag bläddrat i den här boken många gånger men aldrig köpt. Om sanningen ska fram så har jag velat köpa boken men av en ren rädsla lät bli. För om jag köper en sådan bok så betyder det att jag erkänner att jag har en dålig självkänsla. Det skulle jag aldrig göra, aldrig någonsin. Hur dålig självkänsla jag än har.
Men jag har bläddrat och läst en bit om att leva i nuet. Det vet ju alla att man ska göra. Det vet även jag men jag analyserar det förflutna om och om igen. Jag är rädd för framtiden fast jag inte vet hur den ska se ut. Och nuet försvinner.

"Om man är med den ena foten i sitt förflutna och med den andra i framtiden så pinkar man faktiskt på nuet"

Magnus har sagt att jag är en orolig typ. För jag oroar mig för allt som ska hända. Eventuellt ska hända. Så fort jag har passerat det som jag har varit orolig för så hittar jag genast på nästa sak som man kan vara rädd för. Som om jag har en lista där jag bockar av alla obehagliga saker. Listan tar aldrig slut för jag är en mästare på att hitta på nytt hela tiden. Inte nog med det att jag tittar bekymmersamt mot framtiden så grubblar jag sönder allt jag har gjort, sagt, inte gjort och inte sagt igår, ifjol, när jag var liten.

Jag vill inte pinka på nuet längre. Jag vill lämna bakom mig alla misstag jag har gjort (eller tror att jag har gjort). Och framtiden vill jag lämna åt framtiden. Ta alla problem när dom kommer och leva med tron att ALLT löser sig ALLtid. På ett eller annat sätt. För det gör det faktiskt.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är likadan. Tyvärr, måste erkänna det. Jag har dock kommit till en punkt där jag bestämt mig för att försöka acceptera det. Sån är jag, tyvärr, men det är JAG. Om jag i 44 år levt så, ska jag då kämpa mot mig själv för att bli annorlunda? Nej, det orkar jag inte. Jag är som jag är. Det är dags att jag börjar gilla mig sån. Om någon ska göra det (gilla mig) måste jag ju vara den första!
Äh, förstår du hur jag tänker?
På nåt sätt är ju jag den där som gjorde si och så förut. Oavsett om jag är nöjd med det eller ej, så är det ju just det som varit som gjort mig till den jag är idag. Och framtidsoron tror jag aldrig att jag kan komma ifrån. Den har inte ännu hindrat mig från att våga göra saker. Nåja, inte helt och hållet iallafall... Den är en del av mig. Det måste jag bli vän med. Och kanske lära mig behärska men det gör jag kanske om jag accepterar den som en del av mig.
Ett stort projekt-jag är inte där ännu...

Mona sa...

Jag har den där boken om självkänsla. Fick den i julklapp av min syster. Inte för att jag har särskilt dålig självkänsla och behövde bättra på den utan för att hon vet att jag är intresserad av sådant. Jag har en mycket god självkänsla men har läst boken i alla fall och den var bra. Jag har läst den för att jag så ofta får förtroenden av människor och som jag känner att jag behöver hjälpa. Nu kan jag hjälpa lite mer än förut. Det känns bra. Vill du låna boken av mig så får du gärna göra det.
kram / Mona

Anonym sa...

Att inte pinka i nuet! Vilken fantastisk metafor.

Visst ær det lætt hænt att glømma nuet - och då ær det bara hær och nu vi verkligen kan njuta av livet!

Kram!

Sol och skugga sa...

Att inte vara orolig är lättare sagt än gjort. Personligen har jag lite svårt för böcker som ger "svar på allt". Nu ska jag förstås erkänna att jag inte läst just den här boken.

Jag tror däremot på öppet samspel med omgivningen. Jag tror att det är svårt att stärka sin självkänsla på egen hand utan människor omkring. Med vilja att förändras kan man komma långt. Det måste ändå vara något man själv vill förändra.

Tänker på dig och hoppas att du hittar din väg till mindre oro.

Bisse

Anna Stilla sa...

Persilja Att acceptera sig själv precis som man är är nog inte det lättaste. Media bara tar oss med våld med sina rubriker om hur man kan bli bättre chef, fru, kollega, aktieägare... Alltid kan vi bli bättre, som om vi inte duger som vi är. Om man lyckats med att INTE sträva efter att förändra sig själv då har man kommit långt. Samtidigt som jag kan känna att min ständigt orolig natur ställer till problem för mig. Då vill jag göra något åt saken. Frågan är om det är möjligt att förändra sin personlighet och trivas med det.

Mona Jag menar inte att man har en dålig självkänsla om man köper en sådan bok. Men eftersom jag har det så vill jag inte erkänna det så här öppet. Förutom att göra det i bloggen :) Ibland, när vi satt och pratade "kvinnor emellan" över ditt köksbord så har du sagt tusen kloka saker som har hjälpt mig. När jag är hos dig så ska jag bläddra i boken. Kram!

Ulla Det är verkligen lätt att glömma. Nuet är precis här och nu... Ibland tänker jag på den kända frasen "Alla dessa dagar som gick, inte visste jag att det var livet"

Bisse Du har så rätt. En dålig självkänsla får man för att någon annan medvetet eller omedvetet har tryckt ner oss. Om man ska ta sig ur det så behöver man stöd och uppmuntran. Man behöver hjälp med att förstå att man är faktiskt fantastisk med alla sina egenskaper.

Tack för att ni ger respons. Man får alltid nya infallsvinklar och nya tankar väcks.

Anonym sa...

Anna! Jag skrev själv en blogg om detta och fick många fina kommentarer om du vill läsa!
klicka bara på länken nedan.

mossfolk sa...

Oj, vad jag kände igen mig i det du skrev idag. Framförallt om att analysera det förflutna. Det är jag proffs på. Däremot är jag inte alls säker på att det är något jag vill förändra. Den "egenskapen" är ju en del av mig...