Om min mamma får se den här bilden så blir hon nog tokig. "Lilla Anna, hur kan du leva i en sådan röra?". Oj, det kan jag, det kan jag *suckar tungt*. I vardagsrummet kan man inte ens röra sig fritt för där står 1000 bananlådor, två sängar och en soffa. I köket står mitt skrivbord övertäckt med superviktiga papper och på alla pappershögar står min laptop. Och i Saras rum ekar det obehagligt för där finns ju ingenting (ja, nu ljuger jag; en strumpa ligger på golvet). För några dagar sedan kom Dawid på en lysande idé, att spela fotboll just där. Då vrålade jag bakom dataskärmen, jag vill ju inte ha några fotbollsmärken på de nymålade väggarna.
***
Tajemnice balaganiary.
Jak mama zobaczy dzisiejsze zdjecie to sie z pewnoscia zlapie za glowe. "Aniu, jak ty mozesz zyc w takim balaganie?". A moge, a moge *wzdycham ciezko*. W duzym pokoju to nawet nie mozna spokojnie przejsc bo tam stoi 1000 kartonow på bananch, dwa lozka i jedna kanapa. W kuchni stoi moje biurka dokladnie zasloniete bardzo waznymi papierami a na stosach papierow stoi moj laptop. W pokoju Sary rozchodzi sie nieprzyjemne echo bo tam nic nie ma /wlasciwie to klamie, jedna skarpetka lezy na podlodze/. Pare dni temu Dawid wpadl na swietny pomysl, aby grac w pilke nozna wlasnie tam. Wydarlam sie na niego, nie chce miec przeciez zadnych sladow pilki na swiezo pomalowanych scianach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar