Idag har jag dödat min laptop genom att formatera den och sedan åka iväg med den. Ibland blir jag så förvånad över mig själv. I vanliga fall är jag väldigt vimsig men när det verkligen gäller så kan jag väl vara så samlad. Konstigt. Jag har fått åka kollektivt till ett industriområde som jag inte ens visste att det fanns. Buss, spårvagn och buss igen. Jag var övertygad att jag skulle gå vilse men jag har klarat mig. Sedan fick jag ta samma väg hem. Väntande på bussen satte jag mig på gräset och stirrade på alla bilar som med ett hemskt oljud passerade vägen framför mig. Bilar fram och bilar tillbaka. Då blev jag snurrig och fick hålla mig för öronen.
***
Zegnaj panie laptopie...
Dzisiaj zabilam moj laptop. Sformatowalam go a potem wywiozlam daleko za miasto. Czasami zadziwiam sama siebie. Zazwyczaj jestem bardzo rozkojarzona ale jak trzeba to potrafie wziac sie w garsc. Az dziwne. Musialam jechac autobusami i tramwajami do pewnego obszaru przemyslowego. Nawet nie wiedzialam, ze takowy istniaj. Myslalam, ze zabladze ale nie, dalam sobie rade. Potem musialam jechac ta sama droga do domu. Czekajac na autobus siedzialam na trawniku i przygladam sie samochodom, ktore z niesamowitym halasem przejezdzaly ulica. Samochody w te i samochody wewte. Az mi sie w glowie zakrecilo i musialam zatykac sobie uszy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar