Barnen på förskolan har hittat en ny lek. Dyker i buskarna och plockar stackars sniglar. Jag jagar barnen och ser till att sniglarna överlever barnens nyfikenhet. Vem ska rädda alla sniglar, maskar, myror och humlor när jag slutar?
Idag har jag jobbat med en jättesur vikarie. Hon såg ut som en mumie, log aldrig och upprepade många gånger att hon älskar barn. Varför tror folk att man måste älska barn för att jobba med dom? Jag älskar inte barn. Ibland har jag lust att strypa ett och annat. Som idag som den där odrägliga ungen knuffade en liten pojk nedför trappan. För skojs skull. Och när jag predikade om hur farligt det är så flinade han. Då bad jag högre makter om tålamod. Mina böner blev tydligen hörda för jag inte mosade snorungen. Däremot gillar jag mitt jobb. Det är allt. Engagemang och respekt säger jag bara. Kärleken sparar jag till mina egna barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar