Hm, en misslyckad bild?
De senaste dagarna har jag läst om gamla plastkameror /Holga, Diana, Lomo, Agfa Isoly, Agfa Clack/och tittat på mängder av bilder som är tagna med just sådana. Jag har blivit sugen på att testa. Det vilar något poetiskt över dessa bilder. Eftersom kameran har få, eller ännu bättre inga inställningsmöjligheter alls, släpper in ljuset, skapar vinjetteringar och skärpan är långt ifrån bra så tar man bilder därefter. Det enda man ska tänka på är själva kompositionen. Sånt befriar ju från prestationsångest tycker jag. Bilderna tagna digitalt är ju så perfekta. Så jag har ställt min Konica Minolta för att den skulle absolut ta misslyckade bilder, vinjetteringen har jag skapat i Photoshop och passat på när Sara och Dawid dansade för mig. Så nu har jag hittat en Agfa Isoly som min mamma har köpt åt mig i Polen och förutom digitala bilder hoppas jag ha med mig svartvita, "misslyckade" kopior hem till Sverige.
Hm, nieudane zdjecie?
Ostatnio czytalam o starych aparatach /Holga, Diana, Lomo, Agfa Isoly, Agfa Clack/ i ogladalam mnostwo zdjec robionych wlasnie takimi aparatami. Te zdjecia posiadaja w sobie cos poetyckiego. Poniewz te aparaty posiadaja malo, albo jeszcze lepiej zadnych mozilwosci do ustawien, wpuszczaja swiatlo, tworza czarna ramke i ostrosc jest slaba wiec i ona robi takie wlasnie zdjecia. Jedynie na kompozycji trzeba sie skupic i to daje poczucie wolnosci. Zdjecia robione aparatami cyfrowymi sa takie perfekcyjne. Ja ustawilam moja Konica Minolta aby ona robila nieudane zdjecia, ramke stworzylamw Photoshopie i wykorzystalam okazje jak Dawid i Sara tanczyli dla mnie. W Polsce znalazlam Agfa Isoly i poprosilam mame aby mi ja kupila. Mam nadzieje, ze do domu do Szwecji zabiore, oprocz moich cyfrowych zdjec, rowniez czarnobiale, "nieudane" odbitki.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar