När jag var sisådär 18 år trodde jag att jag kunde förändra världen. Jag skulle jobba med svältande barn i Etiopien, jag skulle se till att alla länder slutade kriga. Peace and Love. Man kan inte förändra världen men det vet man inte om när man står precis vid porten som leder en in i det riktiga livet. Med tiden lär man sig hur svårt det är att förändra sig själv. Istället vill man bli accepterad för den man är. Livet är hårt, ibland krävs det förändringar för att kunna gå vidare. Ibland måste man lämna sin trygga stig och kliva på en stenig väg som kanske leder en helt vilse. Det enda man vet är att man måste. Jag måste.
Jag älskar sättet du skriver på. Ord är verkligen fantastiskt vackra i rätt sammansättning.
SvaraRadera...och jag är en ord-nörd.
Underbara Anna! Så fantastisk med orden - du borde vara med i EA istället Enastående Alfabeter !
SvaraRaderaLäste någonstans att:
Om du alltid vandrar i andras fotspår får du aldrig uppleva att komma först!
Jag tror det är dit den steniga vägen leder dig - dit där ingen annan trampat och dina fotavtryck är först!
Kram på dig
Jeanette
Så vackert! Efter gårkvällens samtal tror jag att det är det du menar. Kram
SvaraRaderaJo, jag måste också. Men ack vad den gamla stigen lockar och pockar. Bäst vore kanske om den rasade ihop eller försvann! :)
SvaraRaderaTusen tack. Jag växer. Era kommentarer kommer jag att leva länge på.
SvaraRadera