Kroppen som törstar

Magnus har levt yoga i sju år. När han pratar yoga då lyser det om honom. I många år har jag drivit med honom, fast på ett snällt sätt. Jag har sagt att yoga är ingenting för mig. Men något har hänt inom mig, jag börjar tycka om yogan. Men jag kan bli väldigt irriterad på min kropp som inte bär mig. Mina armar orkar inte bära mig till handstående och min mage liknar en vattensäng. Målmedveten, det känner jag mig just nu. Jag satsar hårt på att bli vig och stark. Så hårt att Magnus rynkar på pannan och säger: det här är inte yoga, det är våld. Men en kropp som har varit stel och slapp i många år törstar efter rörelse, energi och kämpaglöd.