Jag kan inte måla. Fast jag vill...

Hemma. I pyjamas och raggsockor trots att morgonen är förbi för länge sedan. Sorgen som bor i själen på mig delar idag plats med önskan att kunna måla suggestivt. Jag kanske kan lära mig. Är det möjligt att lära sig något man inte har talang för? Eller är det så att vissa är skapta för att måla, andra för att beundra deras verk? 

Två månader senare

Det gör så himla ont. Att inte skriva. Att hålla alla mina ord i koppel och be dem vara tysta. Jag trodde att det skulle vara så enkelt. Att bara sluta och ägna sig åt det verkliga livet. Det där utanför bloggen. Men det är just i bloggen som jag har bearbetat livet. Klätt livet i ord och låtit dem galoppera över cybervidderna. Och nu gör jag inte det längre och känner mig alldeles konstig. Till och med lite tom. Jag har saknat alla dessa bloggskriverier...