Gårdagens galenskap har makat på sig och lämnat utrymme för oron. Otroligt vilka tankar man kommer på när man oroar sig. Speciellt när man oroar sig för något som man vet väldigt lite om.
Vad ger jag mig på egentligen? Varför måste jag vända upp och ner på min värld? När jag i själva verket vill leva enkelt, så där lite förutsägbart. Gå upp tidigt på morgonen, cykla till jobbet, jobba hårt, äta middag, läsa lite ur någon bok och sedan sova djupt. Mitt i den bekväma tillvaron kommer jag på djärva idéer och tänker göra livet helt oförutsägbart. Varför? Till vilken nytta? Är det inte lite för sent? Är det inte bättre att lunka i gamla spår och köra med de beprövade metoderna?
Frågorna haglar över mig. Oron paralyserar. Rädslan för det okända ger mig hjärtklappning.
Men någonstans djupt inne inom mig förstår jag att det är helt naturligt att vara rädd.
På lördag ska jag berätta för Er hur det gick...
2 kommentarer:
Jag har ett motto som jag försöker följa:
Välj väg - kärleken eller rädslan.
Det är så mycket man kan vara rädd för som förminskar oss människor. Men väljer man kärlekens väg, så väljer man kärleken till sig själv.
I stort sett alla situationer i livet kan man välja väg och när man oftast väljer kärleken, så händer det mirakel :-).
Att våga ger trygghet
att våga är att växa
även vuxna får vara rädda
Alla har vi våra rädslor, jag har flera saker som jag är livrädd för som du säkert vågar lätt.
Fick ett brev på posten i går, genast en ny rädla har infunnit sig..ändå är det jag som satt i gång allt..jag är modig o du är modig som vågar göra nya saker
Skicka en kommentar