Jag skäms. Det är en väldigt obehaglig känsla att skämmas inför sig själv. För ett tag sedan bestämde jag mig för att tre gånger i veckan ta långpromenad. Till en början gjorde jag det, även om det tog emot då och då. Men sedan några veckor tillbaka har jag inte tagit en enda långpromenad. En känsla av misslyckande försöker tränga sig fram men än så länge håller jag emot den. Jag vill verkligen börja röra på mig men tröttheten tar över så ofta. En gång i tiden var jag så envis att jag sprang Göteborgsvarvet. En annan gång cyklade jag över 600 km genom Sverige tillsammans med Magnus. Var har den beslutsamheten och inre styrkan tagit vägen?
10 kommentarer:
Skäms inte inför dig själv! Det är ingen idé. Man mår inte bättre av skammen.
Prata med dig själv snällt. Hur mår du? Är det nått du kan göra för att hitta din ork igen?
Tänker på dig!
Skäms inte! För mig så kommer den där inre styrkan eller MOTIVATIONEN ibland och då kör jag. Men ibland så har jag den inte. Då skäms jag inte utan väntar på att den ska komma igen, det brukar den göra såsmåningom.
Just nu är jag inte promenadmotiverad, men känner att lusten är på gång...snart.
Jag tror att skam inför sig själv i vissa fall kan göra nyttigt, men inte i ditt! Ta det lugnt och låt dig kramas, sen hoppas jag att du får en fin helg!
:-)
Tssss.....skämmas är inte bra,fundera lite istället på vad som får dej att må bäst/sämst.
alltså om du just nu känner att du borde gå ut för att du har sagt att du ska, men du vill hellre dricka tee och virka.
Tänk då lite in i framtiden en dag eller två vilket val som du gör nu kommer att få dej må bäst/sämst då.
en liten varning bara tänk inte för lång in i framtiden.....bara precis så långt du kan "klara"
För om det är tungt att bära med sej det förflutna så är det omöjligt att bära på hela den tänkbara framtiden (tänk på alla oändliga möjligheter)
Vist är jag äcklit klok...*S* *S*
Älskar dej
Zingo
P.S
Make love not war
Kommer du bara över tröskeln och kämpar på envist, så får du snart giftet i dig! Jag är där.. och är helt galen nu när jag är sjuk och inte får/kan gå ut och gå mina långa stavgångspromenader. Ha en skön helg! Kramizz
Det är svårt, och det tar emot. Oftast tycker jag att det är lättare om man har ett mål. Kan du inte gå till en plats och ta ett foto där och visa oss sen på bloggen? Trevlig helg Anna!
Åh vännen - så jag känner igen mig i dina ord!
Kunde varit jag själv som skrivit ned dom.
När inte kroppen längre orkar allt det man vill, så får man lära sig att kompromissa.
Liksom gå halva vägen var.
Kroppen och knoppen så att säga.
Jag prioriterar att vara en glad o go människa, och vägrar konstant numera att bli ledsen o besviken över att kroppen inte ställer upp alltid.
Det får bli en annan dag istället, världen går inte under, och det finns alltid ngt litet att glädja sig åt varje dag - även om benen, kroppen, själen inte orkade allt man "hade skrivit upp på listan".
Du är underbar som du är - bara genom din blogg glädjer du många varje dag - DET är minsann inte dåligt alls :)
Lugn bara lugn, beslutsamheten finns kvar. Den bara vilar sig lite....en dag när du är redo bryter den fram igen och du slår dig själv med häpnad. Tills dess kan du lugnt vila i att du är en alldeles fantastisk person precis som du är. Så det så!
Kramar i mängd
Jeanette
Tack så mycket för all uppmuntran. Ni är underbara!
Hej, jag förstår precis..tidigare om åren har jag gått in med höga mål vad gäller träning. Minst 3 gånger i veckan...men de håller inte så särskilt länge. För missar jag en dag så missar jag gärna två å sen får jag som du dåligt samvete för att jag inte lyckades hålla mitt mål igen.. Men jag har lärt av erfarenheten å har nu satt målet lågt. Två gånger i veckan tränar jag numera och det känns rimligt allt annat är en bonus. Å jag försöker också tänka att all rörelse är en bonus. Dansa vilt hemma till musik du gillar å du bränner kalorier då också, eller ta en kort runda runt kvarteret. Jag har skrivit ett inlägg om just mål och träning sök upp inlägget om shetlandsponnyn:) allt gott
Skicka en kommentar