Jag gick över till min närmaste granne och var borta kanske 5 minuter. När jag kom hem var alla dörrar låsta. Och jag hade ingen nyckel med mig. Jaha, vad gör man då? Först sprang jag (i tofflorna) till fotbollsplanen där sonen brukar hänga. Han var inte där. Då gick jag till ungdomsgården där dottern brukar vara. Hon var där men ingen hemnyckel hade hon med sig. Då var det bara att gå tillbaka och hoppas på att Dawid skulle komma snart. Då upptäckte jag en lapp i fönstret, med texten vänd mot altanen:
Hej! Jag är hemma hos Jesper.
Jesper bor i huset bredvid. Två minuter senare kunde jag äntligen komma in. Vi brukar lämna lappar till varandra men vi lägger dem på byrån i hallen. Den här gången gjorde Dawid något annorlunda. Och väldigt smart.
1 kommentar:
Man kan ju inte tänka på allt när man just upptäckt att man är utelåst. ;-)
Skicka en kommentar