Vi är rädda för att inte passa in.
På stan ser jag en hel armé tjejer som ser ut precis som min dotter. Som följer trender, väljer likadana skor och väskor som kompisen har. När jag bläddrar i inredningstidningar skrattar jag högt åt alla rubriker av typen " Sannas personliga hem". För nästan alla hem ser likadana ut. Antigen är det vita vollang- och rosprydda sk lantliga miljöer eller så är det de mer moderna hemmen. Med den obligatoriska blomvasen mitt på soffbordet och någon abstrakt målning på väggen. Det känns som dejá vu. Jag har sett det tidigare. Många gånger. Vackert? Kanske. Personligt? Inte i mina ögon.
Jag tror att den trendkänsligheten bottnar i vårt primitiva arv. Människan vill bli accepterad av sin flock. I slutändan är vi ju flockdjur och som alla flockdjur gör man allt för att hålla flocken så sammanhållen som möjligt. Välja likadana bilar, likadana frisyrer, likadana möbler. Paradoxalt nog är vi enormt måna om att vara unika. Ingen annan är som just vi. Våra val är personliga. Vill vi gärna tro.
Men personliga val gillas inte av flocken.
Vår blommiga bil väcker starka reaktioner. Mina gröna gummistövlar blir till ett samtalsämne mellan två unga tjejer i matbutiken. Det gör inget att det spöregnar och de korrekta tygskorna som tjejerna har på sig liknar två vattenpölar. Tydligen bör man inte ha gummistövlar på sig när man ska ut och handla.
Gör man personliga val då blir man uppäten av flocken. Jag tror att folk är rädda för människor som går sin egen väg. Kanske för att de inser sin egen svaghet. För den som går sin egen väg är oftast stark och klarar sig på egen hand.
9 kommentarer:
Hej Anna!
Vilket bra inlägg!
Tankar jag nyligen tänkt. Det där om hem. Jag har precis bläddrat igenom en hel bunt gamla inredningstidningar som jag tänker rensa bort. Och det är ju väldigt lika och samma i alla. Och detaljer som återkommer som alla "måste" ha. Typ Ögon-affischen av Olle Eksell. Den är jag alldeles less på nu för att den syns överallt.
Jag gillar sådant som inte alla andra gillar (endel som andra gillar, det går ju inte att undvika) Klär mig lite annorlunda ibland. Men jag klär mig inte som jag gör för att sticka ut på något sätt utan bara för att det är jag.
Jag har en vän som jag också pratade om detta med nyss. Att alla vill ha "samma olika" som alla andra. Lite så att man tror att det är så olika, men det är samma.
Äh, skit i att lyssna på idioterna. Idag såg jag en tjej på stan som var barfota i sina "moderiktiga" gladiatorsandaler. Hon lär ju få svininfluensa.
När jag cyklade till förskolan en gång så ösregnade det, jag tog på mig mitt röda regnställ och gröna gummistövlar. På vägen dit cyklade jag förbi en busshållplats med två tjejer som jag hörde började skratta åt att jag hade regnkläder. Dom hade bara tygskor och tunn jacka. Dom såg ut som dränkta katter.
Jag skrattade åt dom hela vägen för jag var varm och torr.
Bra skrivet där! Som alltid.
Men det är ju det som är "annorlunda" man blir glad av! :-)
Dessutom så förstår jag inte att mode måste följas när det så uppenbart inte gynnar oss att ens håller oss varma (eller torra)...
Som mamma kan man bli gaaaaaaaaaaalen på att barnen vägrar praktiska kläder. "Regnkläder! Är du gaaalen??" typ. Fast två av mina barn är skitbra på att klä sig varmt och bra-och de är också individualisterna i familjen. Man får vara glad för att man lyckats sätta prägel på femtio procent i allafall!
Jag tycker som du i ditt inlägg. Fast sen kan jag bli galen på de som låtsats vara så egna och udda men ändå bara härmar en viss flock som visserligen är mindre (färre) men ändå har skithårda regler för hur det ska "vara". Att bli uppäten av flocken är tufft. Som tonåring är det livsfarligt.
Och som du vet är du min IDOL! :D
Exakt det samma har jag tänkt
Och att de som säger att de är orginella bara är en i gruppen "orginella" och inte alls personliga eller annorlunda alls.
I dag har jag en vissen dag, men nu känns det bättre - det känns som om jag inte är så jäkla ensam i världen.
Kärlek till dig!
Jag älskar att åka och handla i gummistövlarna. Jag älskar den jag känner mig som i mina gummistövlar. Som om jag stod stadigare och gick självklarare.
Att välja likadant, att se likadan ut, tycka lika, bo lika gör mig obehaglig till mods. Det kan inte stämma liksom, det känns inte äkta när det går för långt.
Du och Magnus skulle passa att bo i Järna. Det är så skönt att bo här för alla får vara som de är utan att någon höjer på ögonbrynen. Här kan man till och med gå på ICA i lila mjukisbyxor utan att någon tycker man är konstig, inte ens om det är en man som gör det.
kram / Mona
Så bra du skriver Anna! Blir så trött på alla såna hem i tidningarna! Ibland när de försöker visa ett "personligt" hem så blir det ändå opersonligt, lite för platt eller lite för kitchigt. Läste en jättebra artikel av Calle Norén i nån tidning, han skrev om barndomens sommarstuga med udda porslin och annat som man inte ville ha hemma och tog med dit. Och idag, när allt ska vara antingen vitt & blommigt eller New England- inte ens där får det fula rum!
Skicka en kommentar