Min gode svärfar ligger på sjukhuset. Bokstavligen. Av det liggandet har han fått sår som gör ont när han försöker sätta sig. Jag har frågat honom om han hade fått någon salva för sina sår. Svärfadern, som försöker se friskare ut än han egentligen är, skrattade:
- Ha, ha, ha. Här ligger jag med trasiga njurar. Sår är väl inget att bry sig om.
- Man ska lindra den smärtan man kan lindra - svarade jag.
Så är det även med själen som gör ont. Man kanske inte kan lappa hela själen på en gång men man ska lindra den smärtan man kan. Med de medlen man kan. Kokosskorpor lindrar, om än tillfälligt :)
Tack alla ni som har lämnat så fina kommentarer i mitt förra inlägg. Ofta möter jag oförståelse för bloggandet, i synnerhet hos personer som varken bloggar själva eller ens läser andras bloggar. Men den värmen ni har visat mig är ett bevis på hur värdefullt bloggandet kan kännas. Vi är ett gäng kvinnor (jag antar att det är väldigt få män, om ens någon, som läser min blogg) som följer varandras liv. Vi är utspridda över hela Sverige, från norr till söder, men på något sätt håller vi ihop. Ni är fantastiska!
4 kommentarer:
En kram till dig!
//Cissi
Men min kommentar är BORTA!? Det blev förvisso nåt felmeddelande men sen stod det att den skulle granskas osv.
Å, vad skrev jag nu? Minns inte allt, men det här minns jag; Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu? Att du är älskad för din egen skull? För ingen annan är som du. KRAM!
Hrm, det låter gott med kokosskorpor! Tycker du svarade din svärfar bra, hoppas att han lyssnade på dig och ber om salva! Ha en bra helg! Kram
Kram till dig från Malmö. Jag har legat lågt ett tag men är så glad att vara hos dig igen. Kram igen.
Skicka en kommentar